Är vi lite stela?

Accepterar att vi bor på nordliga breddgrader och kanske är lite inbundna och stela.....;-)

Jag är inte bättre jag - jag har också tillfällen när jag kryper in i mitt skal.
Men vid vissa tillfällen kan det bli lite krystat att vi är så "stela".
Är det kanske vintern och kylan som har gjort oss stelare än vanligt?
I så fall sätter jag mitt hopp till sommaren och solen.

Varför detta prat om stelhet?

Jo, i fredags kväll var D och jag på musikal i storstaden. Leva Livet! En musikal full med 80-tals hits. Alla mellan 30-50 år tror jag kan vartenda ord i dessa låtar oavsett om man vill eller inte;-)

Alltså - fredag kväll och medryckande musik som alla känner igen.
Hur går det då att sitta still i sin stol och bara titta. Det verkar inte ens rycka lite i händerna på många.

På mig börjar fötterna studsa, händerna att röra sig i klapprörelser och huvud och kropp vill skaka loss.

Å andra sidan är det jag som just nu står vid skrivbordet och rockar loss till reklamen om nummerupplysning......

Kanske bra att alla inte är som jag;-)

Levnadsöden

Ibland när jag befinner mig på platser med mycket folk som passerar, brukar jag ibland slås av:

- Tänk, alla dessa människor som jag möter. Alla har ett alldeles eget, unikt liv. De har sin vardag - förhoppningsvis ett hem, kanske ett jobb, olika relationer. Små parallella världar mitt i den stora världen.

Undrar hur deras liv ser ut. Är de på väg hem? Vad är hemma för dem? Är det någon som väntar på dem där hemma? Har de det bra? Hur mår de? Är livet tufft för dem just nu?

Vad har de varit med om på sin livsresa? Har de varit förskonade från svårigheter eller har de drabbats av sorg, sjukdom eller andra tragedier? Hur ser deras bagage ut?

Vi vet nästan ingenting eller en liten, liten bråkdel om de människor som vi möter på vår väg. Jag tror att det kan vara bra att komma ihåg det. Vi har inte en aning om vad de har för anledning att reagera, göra eller vara på ett visst sätt. De kanske har sina skäl. Skäl som jag och du inte vet någonting om.

Det är bara ett fåtal som vi har förmånen att lära känna riktigt på djupet. Och även din allra bästa vän har antagligen saker som han/hon inte delar med sig av.

Försök möta dina medmänniskor med nyfikenhet, förståelse och ödmjukhet.

Jag häpnar ofta över vilka saker en del människor har gått igenom. På ytan starka, glada människor som har fått vara med om riktigt tuffa saker. Hur stark människan kan vara och vilka svårigheter som många övervinner.

Jag ber innerligt om att jag också har den styrkan den dag jag drabbas av något tungt. Det är lätt att vara glad när man har det lätt...

Ta hand om er och de ni möter på er väg!

Funderingar på väg till jobbet

Känner mig lyckligt lottad som har den här utsikten från mitt fönster på jobbet.
Det är lätt att glömma bort det ibland!

Idag är det riktigt kallt! På väg till jobbet insåg jag vilken lycka det är att det just denna vinter är mode med stora goa halsdukar och mössa. Det sitter fint när det är 17 minusgrader ute! Tänk om modet istället skulle förespråka barhuvat och öppen jacka..... Hemska tanke!!!
Tänk att få känna sig lite "inne" och ändå vara praktiskt klädd. Hur ofta händer det?

Hinner tänka ett och annat på promenaderna till och från bussen ibland....
Imorse hann jag även fundera på hur näsan kan rinna när det är så kallt - borde det inte vara fysikalisk omöjligt? Åtminstone borde "det" frysa på väg ut - men inte!
Och hur sugen är man att gräva upp händerna hur vantarna, leta rätt på en näsduk och snyta sig.... Inte alls!!

Ser fram emot den dagliga lunchpromenaden. För....
...det finns ju inga dåliga väder bara dåliga kläder;-)

Njut av dagen! Vem vet när det är så kallt igen.....

Lyssna på hjärtat!

Hittade några enkla rader på en blogg. Ord som fängslade mig.

Det var fyra små rader, som säger mycket mer än vad fyra rader borde kunna säga.
Om livet, om drömmar. Om allt som vi innerst inne vill, men som vi inte gör.

Kanske du också fänglas av orden. Hos mig kommer de att stanna kvar!


- Det är omöjligt, sa tvivlet

- Det är farligt, sa rädslan

- Det är onödigt, sa förnuftet

- Prova ändå", viskade hjärtat


Lova mig att göra ditt bästa för att lyssna på hjärtat!
Det är en mot tre och behöver ditt stöd!

Varför så starka känslor?

Det känns lite som jag har gjort något fult....
Har funderat på det en tid, haft många tveksamheter och känslor som behövde bearbetas innan jag kunde förmå mig....

Vad det är för hemsk sak jag har gjort?

Nej, jag har inte skadat eller gjort någon illa.
Jag har inte haft sönder något. Jag har inte sagt något dumt.

När jag har tänkt närmare på det har jag nog snarare hjälpt samhällsekonomin - jag har hjälpt till att skapa arbete. Jag har påverkat miljön positivt genom att lägga pengar på en tjänst istället för något som behöver tillverkas och sedan blir ett avfall.
Jag har sett till att jag har mindre pengar att spendera på flygresor till varmare länder - en miljöinsats om någon.

Så vad är det som jag har så dubbla känslor kring?

Jo.....
vi har bjudit hem Rut.
Och hon ska dammsuga, damma hos oss en gång var 14:e dag.

Var kommer då känslorna av att göra något fult ifrån?
Kan det vara duktiga "flickan" syndromet? Att jag ska klara allt själv?
Jo..., det kan nog vara en del av det. Men då är det ju en seger över henne - hon behöver verkligen sättas på plats ibland;-)

Och så känns det fel att någon ska städa hos mig. För mycket herrskap och tjänstefolk. Men det behövs ingen Einstein att inse att vi aldrig kommer att klassa in bland något herrefolk, varken ekonomiskt eller vårt sätt att leva och vara.
Och jag kan inte förklara för mig själv varför det är skillnad på olika tjänster. Det är okej att lämna in bilen på verkstad, det är okej att låta någon tapetsera eller måla hemma och det är okej att få matkassarna levererade till dörren. Men det är känsligt att någon städar hemma. Vad är skillnaden???

Nä... jag får ingen rätsida på det. Får nog helt enkelt ta och programmera om mig: Det är okej att Rut ska städa hos oss! Sen får vi se hur länge vi har möjlighet att låta henne göra det.

Välkommen Rut - hoppas att du ska trivas hos oss!

Att se möjligheterna

Vad är det som gör att en del av oss har lätt att se möjligheter och tycker att allt är möjligt medan andra går omkring i tanken att ingenting är möjligt och att det inte går att påverka någonting?

Tittade på Skavlan i fredags. Av någon anledning hittar jag ofta något i programmet som sår ett litet frö i mina tankar.

I fredags var Tomas Bodström en av gästerna. Jag kan konstatera att han hör till "allt är möjligt"-kategorin. Spelat fotboll på hög nivå, varit minister, skriver böcker, driver advokatfirma. Lite av varje helt enkelt;-)
När han fick svara på påståendet om att han skulle vara lat konstaterade han enkelt: "om jag ska göra något är det lika bra att göra det ordentligt! Om jag känner för att ta det lugnt lägger mig på soffan och njuter av att bara slappa! Varför göra det "halvdant".
Underbar inställning!

Men mest fascinerad blev jag av Philip Boit, en härlig, finurlig och glad man.
Han är längdskidåkare...............
....... från Kenya.
Snacka om att ha alla odds mot sig!

Jag hade garanterat inte försökt förverkliga drömmen om att bli längdskidåkare om jag hade bott i Kenya. Jag hade sett det som omöjligt. Och jag tror inte jag är ensam om det!

Men Philip lyckades. Han har tävlat i OS!

Kom inte och säg att inte allt är möjligt;-)

Han berättade att han inte längre fick åka på de stora vägarna - det blev trafikolyckor när folk förstummade försökte se vad han höll på med;-) Andra trodde att han var blind - han hade ju två käppar när han tog sig fram (stavarna....).

Visst blir man glad av dessa underbara, underliga människor som visar för oss att allt är möjligt bara man vill tillräckligt mycket och är beredd att kämpa för det!

Jag lyckades! Jag vann!

För kanske första gången lyckades jag överlista rastlösheten. Det känns gött!
Hur jag gjorde - jo jag skaffade mig en coach. Tog en promenad med coachen, som jag lyckligtvis lyckades hitta inuti mig själv. Läste en intressant coachingbok nyligen och tänkte att varför inte vara försökskanin? Sen kanske inte allt blev rätt - men det blev resultat!

Så på med skorna (och några lager kläder) å så ut på promenad i solen tillsammans med coachen.

Coach: Hej Anneli, hur känner du dig?
Anneli: Jag känner mig rastlös, vet inte vad jag ska göra.
C: Kan du beskriva dina känslor lite mer?
A: Det känns som fjärilar i magen. Jag har svårt att sitta still och samtidigt svårt att ta mig för något.
C: Vad är det du känner dig rastlös över?
A: Vet inte riktigt. Kanske att jag vill hinna med så mycket. Jag har så många projekt som jag vill göra, men jag kommer på nya i mycket snabbare takt än vad jag hinner färdigställa dem.
C: Vad är det för "projekt" du tänker på?
A: Jag vill fixa saker i huset.
C: Som vadå?
A: Jag har länge gått och tänkt på att jag skulle vilja göra i ordning trappen, slipa och måla den.
C: Vad hindrar dig från att göra det?
A: Att jag har projekt som borde göras färdigt innan jag börjar på något nytt.
C: Vad för projekt?
A: Byta fönsterbrädor, spackla och måla färdigt lister till exempel.
C: Så du känner att du vill göra färdigt dessa saker innan du börjar med nya projekt?
A: Ja, precis?
C: Så för att kunna börja med trappen, ska du först göra färdigt det andra?
A: Ja!
C: Vilket vill du börja med?
A: Fönsterbrädorna.
C: Och hur och när ska du börja med dem?
A: När jag kommer hem från promenaden ska jag börja med att ta bort de befintliga fönsterbrädorna. Och sen.....bla, bla
C: Jaha, du Anneli. Det känns som vi har kommit fram till något, hur känns det?
A: Det känns jätteskönt! Nu har jag något konkret jag kan göra. Det känns redan som rastlösheten har dämpat sig lite. Tack för hjälpen!
Får jag höra av mig igen om jag behöver?
C: Självklart - jag finns alltid här när du behöver mig!!

Hur det gick sen?
Jo, nu är det söndagkväll. Har ägnat timmar i helgen åt att få bort de gamla fönsterbrädorna (mycket svårt att komma åt och skruva - de sattes tydligen upp innan elementen sattes upp.....).
Men nu sitter nya fönsterbrädor på plats!! Det blev fint!

Har även hunnit med att möblera om. Något vi gör högst sällan. Men det gav ny energi i huset. Det känns som ett nytt ställe att komma och sätta sig vid matbordet. En läsvrå har skapats, som både dottern och jag redan har hittat "hem" i.

Dessutom hann jag med att njuta av solen även idag. En lång härlig löptur!

Så nu vet jag till vem jag ska vända mig när det är dags nästa gång;-)

Tack coachen, hoppas du får en bra vecka!

Ovälkommen gäst

Så var det dags igen!
Det spritter imagen. Tusen fjärilar virvlar runt.
Benen steppar, fast jag är stilla.

Jag är rastlös!!
Jag vill göra något - men vad?

Jag vill vända upp och ner på huset.
Fixa allt som kan fixas och det på momangen!

Känna mig kreativ. Få utlopp.

Men hjärnan är för upptagen med rastlöshetskänslorna - så det blir inget gjort.

Någon dag ska jag överlista den! Rastlösheten.
Vad är det egentligen som den vill säga?
Skulle behöva en liten inneboende coach som kan hjälpa mig att hitta svaret.

Ska ta och gräva ner näsan i barnens feberheta famnar och bara njuta en stund. Sen ska jag fundera ut en sak som jag vill göra ikväll!
Och göra den!

Livet på en räkmacka

Flänger fram och tillbaka mellan sjuka barn och arbetet.
Men jag har åtminstone fått vila upp mig efter helgen. Sjuka barn innebär sovmornar. Och det behövdes efter helgen;-)
Men det känns lite konstigt att komma till jobbet efter lunch. Hinner bara dit så är det dags att åka hem igen.

Men vilken förmån att få vara hemma när barnen är sjuka, att inte behöva fundera på om jag har jobbet kvar när jag kommer tillbaka eller om vi kommer att ha råd med mat i slutet av månaden.

Att det största bekymret är att fundera på om febern kommer att släppa imorgon eller dagen därpå och att ringa till aktiviteter, dagis och skola och meddela att barnen är sjuka.

Vilket räkmackeliv jag lever;-)

Din dag - ditt val!

Idag fick jag kloka visdomsord från Maria Helander som har facebookgruppen Kafé Kreativ Dialog. En av hennes kursdeltagare hade sagt:

"Mitt mål varje dag är att leva dagen så jag somnar trött och glad på kvällen!"

Enkelt - men säger mycket! Hur ska jag ta till vara just denna dag? Hur kan jag göra den till en bra dag?

En tanke att inte bara tänka på morgonen utan även att plocka fram under dagen. Speciellt när det känns lite grått och tråkigt.
Hur kan jag göra för att förvandla den här dagen till en bra dag. En dag som jag ser tillbaka på med ett leende när jag ligger i sängen på kvällen.

Kontraster

Från att fira sonens födelsedag med familjen till en weekendresa till Sälen tillsammans med en busslast kollegor. Kontrasterna är stora!!
Men det är härligt!!

Vi har haft en kanontrevlig långhelg. Full med många goda skratt, skidåkning, nattliv och trevliga kollegor. Det enda som det har varit ont om är sömnen, men det går att ordna till med några tidiga kvällar den här veckan!

Har många gånger funderat över hur det kommer sig att det arbetar så många trevliga människor på detta företag? Oavsett om du känner personerna sedan tidigare eller inte så är stämningen härlig. Och rent statistisk borde det finnas ganska många "mindre trevliga" på ett företag med nästan 1000 anställda..... Men de är verkligen svåra att finna!

Är lyckligt lottad som arbetar på detta ställe!

Redan fem år....

Igår, för fem år sedan hade jag maginfluensa. Mådde inte alls bra, gick och la mig tidigt. Vid midnatt vaknade jag igen och hade ont i ryggen.

Det var värkar. Det var min lille kille som hade bestämt sig för att det var dags att ta sig en närmare titt på världen utanför. Kanske inte bästa tillfället, men har man bestämt sig så har man,-)

Det blev ett isoleringsrum på BB och en tuff start för killen. Han var medtagen när han kom ut och fick hjälp att börja andas. Han fick läggas in på "specialavdelning" för övervakning och vi fick av förståeliga skäl snällt stanna kvar på isoleringsrummet. Han repade sig snabbt och snart fick vi tillbaka vår grabb.

Imorse var det dags att fira denna 5-åring. En go, härlig, frisk kille med en härlig självkänsla som inte tvekar att generöst dela med sig av kramar och pussar.

Vilken tur att han ville dela sitt liv med oss!!

Oförskämt butiksbiträde....? ;-)

Det gäller att vända saker till det positiva.
Blev full i skratt åt mig själv idag. Besökte Systembolaget för att köpa lite vin. Åldern för att handla där har jag haft i över 16 år, ändå har det bara hänt en enda gång att jag inte har behövt visa legitimation.
Var därför helt inställd på att hiva upp körkortet vid kassan - men döm om min förvåning när han inte frågade efter det.

Jag blev nästan lite sur;-) Tyckte han att jag såg meddelålders ut? Vad var felet?
Men sen bestämde jag mig för att det säkert var honom jag handlade av sist. Han frågade helt enkelt inte om leg idag för han kom ihåg mig. Varför han kom ihåg mig? Jo - han blev ju så förvånad sist. Tänk att någon så ungdomlig faktiskt kan vara 36;-) Han grunnade säkert på det länge efter.....

Finns många vinklar att se saker och ting ur..... Och så länge de inte skadar någon annan kan jag lika gärna välja den som jag gillar bäst;-)