En klok man

Dalai Lama svarade på frågan om vad som förvånar honom mest?

"Människan.

Hon offrar hälsan för att hon ska tjäna pengar, sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan.

Och så är hon så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet, följden blir att hon inte lever i nuet och inte heller i framtiden.

Hon lever som om hon aldrig skulle dö och så dör hon utan att ens någonsin ha levt."

Citatet kommer från Stilla tankar

Kloka, tankvärda ord. Dalai Lama är en av alla dessa kloka människor som har förmågan att sprida kloka ord omkring sig. Funderar ett tag över detta. Inser att det mesta som jag uppfattar som kloka ord är självklara saker. Självklara saker som sägs i så enkla ord att jag direkt kan ta till mig innebörden i dem.

Klokhet kopplas ofta samman med komplexitet, men kanske är det tvärtom? Kanske klokhet är att inte krångla till saker utan att se dem för vad de är. Tror att många av oss har en förmåga att nästla in oss, att överarbeta det som sägs och görs.
Har ofta konstaterat att för att kunna förklara något på ett enkelt sätt, måste jag verkligen veta vad jag pratar om. Det är lätt att dribbla bort lyssnaren i krångliga ord och utsvävningar för att ge sken av att veta vad man pratar om.

Nästa gång du ska förklara något för någon. Fundera på varför du gör det. Gör du det för att visa vad du kan - eller gör du det för att du vill att den andra ska förstå...
Det är skillnad!

Vänner

Det är lätt att springa på i vardagens ekorrhjul. Att bli fast i vanor och beteendemönster. Till slut kan det vara svårt att se utanför den bubbla du lever i.

Den senaste tiden har jag blivit väldigt medveten om de människor som finns omkring mig. De som inte tillhör den allra närmaste familjen. Det är vänner, kollegor och släktingar. Det finns många människor omkring mig som jag tidigare har vetat om och uppskattat på olika sätt - men som jag nu ser i ett helt nytt ljus. De är många som på olika sätt stöttar mig, med snälla ord, gester av omtanke eller avlastning med det praktiska. Inser hur mycket mer uppmärksamhet och tid dessa är värda än vad jag tidigare har givit dem. Det är lätt att de får stå åt sidan när det är familjen som gäller, men inget av det borde utesluta det andra. Och det är inte mycket som krävs för att hålla dessa relationer levande och få dem att utvecklas.

Det känns bra att jag nu har mer tid att vårda dessa relationer och att skapa nya vänskapsband. Jag har också blivit betydligt mer öppen och bjuder in till nya kontakter. Har de senaste månaderna fått flera nya nära vänner som jag känner att jag kommer att ha kvar länge, länge.

Blir rörd av att se att några av er också finns kvar här. Och det är samma värme och stärkande ord som jag minns. Det känns bra att veta att när mörkret faller i höst kan jag krypa upp i soffan och "umgås" med er.

Du behöver aldrig vara ensam, om du inte väljer det!
Se dig omkring. Se människorna på nytt. Har du sett så många härliga personer du har omkring dig! Låt dem blomma ut! Ge dem möjlighet att få visa dig vilka fantastiska människor de är, genom att ge av din tid och visa din uppskattning.

Ordens kraft

Jag förundras över ordens kraft.
Ord kan göra ont, ofattbart ont.
Men ord har också förmågan att kunna lyfta, inge hopp, ge styrka och ingjuta mod.

Idag fick jag några enkla ord till mig. Ord som för någon annan kanske inte hade någon innebörd, men som för mig betydde så mycket, just idag!

http://www.facebook.com/groups/kafekreativdialog/

Livet förändras

Ringrostig! Det är nu mer än 3 månader sedan mitt förra inlägg. Jag har inte kunnat skriva om det som rör sig i mitt huvud utan att hela tiden behöva tänka på vad jag kan skriva och hur jag formulerar mig.

Flera av er har undrat hur det är och vart jag har tagit vägen. Jag vill därför skriva och berätta. Är sugen på att börja skriva igen, men jag får se om det blir så. Tiden och orken ska finnas och den behövs till mycket annat just nu.

Ibland händer det saker i livet. Saker som vi inte har räknat med. De senaste månaderna har mitt liv helt kastats om. På fyra månader har jag gått från att leva ett "kärnfamiljsliv" som jag trodde var bra, till att leva ensam och med mina barn varannan vecka. I mångas öron kan det säkert låta som en katastrof - men för mig är det långt ifrån någon katastrof.

Jag har funderat mycket på hur livet ska vara, vad jag kan förvänta mig av livet. Vad som är viktigt och vad som inte är det. Under en turbulent tid pusslades bitar ihop. Bitar som var och en för sig, inte hade sagt mig något. Men när jag började sätta ihop bitarna, blev bilden en annan.

Pusslet resulterade i att det var dags att avrunda mitt och min sambos gemensamma liv. Ett liv som vi har delat i över 15 år. Vi har haft många fina år som jag kommer att minnas med värme.

Det är många känslor och funderingar som rör sig i huvudet under en sån här process. Förutom det som rör förhållandet i sig är det mycket annat som länkas samman under ett långt förhållande. Barn, vänner, familj, hus, saker, ekonomi..... Och allt måste vi nu hitta nya lösningar på.

Känner harmoni i att få skapa mitt eget liv. Att bygga upp ett hem till mig och barnen, att få tid att vårda och utveckla relationerna till nya och gamla vänner. Att ta ansvar för och skapa det liv som jag vill leva. Nu hänger det på mig hur jag formar resten av mitt liv!

Det har varit några mycket intensiva månader och kommer så att vara ett tag till, med många praktiska saker som ska lösas. Hela tiden dyker nya frågor, nya saker som behöver göras upp. Samtidigt känner jag att jag hela tiden växer som människa. Jag känner att jag är på rätt väg!

Det som förvånar mig mest är att jag mår bra. Visst får jag svackor och är ledsen, men de är kortvariga. Snart är jag på benen igen, skakar av mig och säger att jag fixar det.

Ta vara på livet och lev det på det sätt som passar dig!

Glädje och sårbarhet

Hur kommer det sig att man vissa dagar bara vill skutta omkring.
Känner mig just nu som en sol som vill lysa för allt och alla som jag möter på min väg.

Delar ut leenden till höger och vänster och får massor av leenden tillbaka.

Livet är mycket roligare de dagar då jag lämnar det trygga och bjuder på mig själv. Är tacksam för att de dagarna bara blir fler och fler. Livet kan vara allvarligt och jobbigt, men inte hela tiden. Och även i det jobbiga behöver vi distraheras. Vi behöver le och skratta!

Har en härlig och tokig vän som jag uppskattar så mycket. En vän som inte är rädd för att bjuda på sig själv. Tillsammans med henne blir promenaderna till roliga upptåg och skratten klingar. Jag har själv nära till mina tokiga sidor och med henne är det lätt att plocka fram dem!! Vilket jag mår bra av.

Läste nyligen en artikel om sårbarhet. Om att våga vara sårbar och hur du genom att vara det får mer glädje och kärlek i livet. Du mister lite av kontrollen, men vinner mycket annat istället.

Genom att vara äkta och erkänna dina brister, vinner du lättare andras förtroende. Tänk själv - vem anförtror sig åt någon som utger sig för att vara perfekt? Vem vill stötta någon som anser sig vara perfekt?
Resonemanget är lätt att ta till sig i teorin, men lite svårare i praktiken.
Det är långt ifrån självklart för många av oss att visa oss svaga. Men att visa sin sårbarhet handlar inte om att nedvärdera sig själv.
Utan om att du är bra precis som du är!
Därför finns det inget behov av att du ska framställa dig "bättre" än vad du redan är!

Var stolt över dig själv! Sträck på dig! Du kanske inte gör rätt alla gånger, men det behöver du inte! Det får blir fel. Det får bli jobbigt. Världen raseras inte av det. Se det som en skola, du lär dig saker. Och för att lära sig saker måste du få testa och försöka och ibland blir det inte som du har tänkt dig. Men om du inte testar och försöker kommer du aldrig någonstans!
Då kommer du att missa mycket av "livet"!

Uppskattad - ja tack!

Det regnar ute. Känns lite konstigt. Inser att det är länge sedan det regnade. Den sista tiden har det varit solsken och åter solsken. På sin höjd har några få moln täckt solen.

Nu blir luften ren och klar. Det är nog mycket som mår bra av lite regn nu. Det är torrt i markerna och fullt av pollen i luften. Regnet ger ny energi!

För en tid sedan fick jag en utmaning av Fröken Kråknäs och nu har jag även fått en award av densamme.

Tack så innerligt Katarina, det värmer!

Jag ska villigt erkänna att jag hittills varit dålig på att ta tag i utmaningar/awarder som jag fått, men den här gången gör jag slag i saken.

Utmaningen går ut på att skriva 8 saker om mig själv som ni inte känner till. Får lite prestationsångest ;-) Vad ska jag skriva? Vad kan vara roligt att veta? Bestämmer mig för en salig blandning av stor och smått.

• Jag bor i "fjärde storstadsregionen" ;-)
  Säg mig vad de inte kan hitta på för att försöka marknadsföra städer....?


• Jag har insett att jag älskar hav och vidder. Att stå och se ut över orörda fjäll eller ett hav.


• Jag har genomfört en svensk klassiker


• Jag älskar att skratta


• Jag gillar att gunga på fjäderfigurer i lekparker


• Jag var blyg som barn. Något som kanske en del är skeptiska till nu.....


• Jag har klappat en tiger (och dessutom hjälpt till med kastreringen av densamme....)


• Jag gillar att prova på nya saker. Här har ni tjejen som har ett cv som sträcker sig från knyppling till klättring ;-)

Nu vet ni lite, lite mer om mig!

Istället för att skicka utmaningen vidare, väljer jag att utmana dig som läser det här inlägget! Skriv en kommentar och berätta något nytt om dig.

Ha en underbar dag!!

Livet ska vara härligt!

Visst ska det vara härligt att leva! Det får vara lätt och roligt! Livet blir inte mindre bekymmersamt för att vi går omkring och tycker att allt är allvarligt och tungt. Försök göra det lite lättare för dig!

Börja med efterrätten. FÖLJ DITT HJÄRTA! Dröm dina egna drömmar. Yla på månen. Ha olika färg på strumporna. Älska ditt Inre barn. Ge dig själv presenter. GUNGA I MÅNSKENET. Ta en taxi ett kvarter. LITA PÅ LIVET. Säg att du är från en annan planet. Njut långsamt. Klä upp dig till frukost. Lek med kristaller. Överraska dig själv. Ge dig själv villkorslös kärlek. Be människor om hjälp med fickparkeringen. Prata med blommorna och förvänta dig svar. Gå i pyamas på jobbet. Krama träd. Skicka kärleksbrev till dig själv och andra. Sätt ut gröt till utomjordingarna. Sluta väga dig. VÄLJ LJUSET. Sök din galenskap. EXPERIMENTERA. Be universum om det du vill ha. Fira ljusets återkomst. Vägra borsta tänderna. Sitt vid en eld och berätta sagor. Småprata med främlingar. FÖRLÅT DIG SJÄLV OCH ANDRA. Meditera. Gosa naken på ett fårskinn. Släpp taget. Uppskatta det du har. Bjud upp! KASTA STENARNA DU HAR I DIN RYGGSÄCK. Prata högt ensam. Klä ut dig! Sjung på arbetet. Ta emot. Ge efter för kärleken i dig. Var lekfull. TA EN LEDIG DAG. Håll inte igen. Släpp in. Älska i höet. Kasta "Borde-måste"-listan. Det finns ingen skuld. Sjung med när du lyssnar i freestyle. Dina barn vill inte ha någon annan mamma. SPRID DITT LJUS. Undvik rea. Bränn inte ut dig. Ha tröjan bak och fram. Avstå inte - begär både och. DU ÄR BRA PRECIS SOM DU ÄR. Campa i trädgården. Njut av din kraft. Smek medmänniskor. DRICK SOLSKEN. Uppskatta din kropp. VÅGA NÅGOT NYTT. Gå barfota. Tänk att du har semester varje dag och arbetar frivilligt. STÅ VID HAVET NÄR DET STORMAR. FÖRVÄNTA DIG DET BÄSTA. Bryt rutiner. Fråga inte om lov. Gör det omöjliga. Sänd kärlek till Moder Jord. LAPA REGN. Gör änglar i snön.
Det finns hopp om framtiden. Universum ÄR ett vänligt ställe...

/Okänd

Vad kan du göra idag, för att göra livet lite lättare, gladare?

Växtkraft

I fredags när jag gick hem från jobbet, var träden utanför fönstret fortfarande bruna och kala, nu lyser de ljusgröna....
Vilken otrolig växtkraft! Om det finns en sådan växtkraft i träden och i växterna, som ser så icke-levande ut, vilka krafter finns det då inte inom dig som människa?

Kraft att växa som människa, kraft att utvecklas, kraft att leva livet som du vill leva det.

Göm inte undan den kraften, förminska den inte. Leta istället reda på den, ta ut den i ljuset och ta väl tillvara på den.

I helgen har jag fått vara tillsammans med familjen. Vi, min brors familj, mamma och pappa har varit på Kolmården. Borta från vardagen. Vi har njutit av att vara ute, tittat på djur, ätit god mat, suttit kvar vid bordet och pratat, busat i poolerna.

Så skönt med ett ställe som har familjen som målgrupp. Alla kan slappna av, liten som stor. Barnen får finnas till och höras, det gör att de inte alls har något behov av att höras.... Inget tjat, inget hysch.

Hade underbar utsikt ut mot "havet". Några båtar hade redan vågat sig ut. På kvällen speglade sig månen i glittrande vatten. Så vackert!

Om någon fortfarande tvekar, kan jag gå i god för att....
.....sommaren är på gång!!

Livet, våren

Många tankar och funderingar har virvlat runt i huvudet den sista tiden. Tankar som är svåra att formulera här på bloggen. Så den har fått vila.

Men är det kanske dags att börja skriva igen?

Gör ett försök, får se om orden tystnar igen.

Det har hänt mycket sedan sist, vintern har blivit till en underbar vår! Jag kan inte få nog av att höra fåglarna kvittra, av att se solens upp och nedgång. Jag fascineras av alla underbara blommor som helt plötsligt står där och tar över det bruna, gråa. Jag känner dofterna av gräs och fukt.

Hittar nya vårtecken på varje ny löprunda. En igelkott som kilar över gångstråket, en fladdermus som gör loopar över vattnet, solen som glittrar över vattnet.

Tar mig tid att sitta på parkbänkar i solen och njuta.

Livet kan gå upp och ned - men jag känner mig tillfreds. Jag får trots allt leva bland allt detta vackra. Vilken tur jag har!

Tyst igen;-)

Har smitit från vardagslivet några dagar. En vecka i fjällen! Än så länge har den bjudit på långa, härliga dagar ute. Och sol!! Har börjat tycka att skidåkning är riktigt roligt igen! Har haft ett antal år då jag har åkt, men inte haft den riktiga glädjen i åkningen. Men nu är det KUL igen! Och nu har barnen blivit så stora att vi kan åka tillsammans i backen - vilket ger ytterligare en "dimension". Idag har vi förpestat tystnaden på fjället. Skoterutflykt med korvgrillning.... Med tanke på rökutvecklingen vid korvgrillningen förpestades luften nog på mer än ett sätt;-) Får nog erkänna - det var inte bara barnen som tyckte att det var skoj. Lite crossåkarfeeling....

Sista dinosaurien...?

Trodde att dinosaurierna var utdöda, men ibland börjar jag tvivla.

Lyssna på den här intervjun från P3 Sport....... "Spola fram" till 13:10 och lyssna. Lyssna på hela intervjun, avslutningen gör dig inte besviken (eller om det är just det den gör....).

Jag lovar att den är intressant även för den som inte är sportintresserad.

Fascinerande......

Borta för en stund

Lämnade bloggvärlden för en stund. Har helt enkelt inte hunnit med. Eller rättare sagt jag har inte prioriterat den. För visst är det så det är, det handlar om prioriteringar.

Men det är skönt att ha bloggen, att få skriva ned sina tankar och funderingar. Att lära känna andra på ett annorlunda sätt. Att slippa sina egna och andras förutfattade meningar i det första mötet.
Att inte utgå från utseende, rörelsesätt, dialekt, situation eller något annat som syns på ytan.
Så mycket lättare att knyta nya kontakter. Få ynnesten att ta del av en liten bit av andras liv.

Att stärkas av varandras kommentarer och glada tillrop.

Kanske skulle "the real world" vara lite mer som bloggvärlden?
Åtminstone den del av bloggvärlden där jag lyckligtvis befinner mig. Den utan dömande och elaka kommentarer.

Du har tur!

Så har det hänt igen. Naturen har återigen visat sin otroliga kraft.
Ser bilder på TV och hör rapporter på radion. Jordskalv, tsunamis, exploderande kärnkraftverk. Har svårt att ta till mig innebörden. Inser att det är hemskt och ofattbart - men det är så avlägset.

Är det ett sätt att skydda mig själv? I den värld som vi lever i idag - med all denna information som vi bombarderas med. Så mycket hemskt som varje dag rapporteras i medierna. Tror inte jag skulle orka att hela tiden ta in allt. Ibland läcker det in och då drabbas jag av frustration och ilska över orättvisor och grymhet.
Hanterar naturkatastrofer bättre än grymheter som utförs av oss människor mot varandra.

Hur kommer det sig att jag hade en sådan tur? Föddes i ett litet land i norr. Ett land med "hög levnadsstandard". Ett land som ligger långt borta från oroligheter och naturkrafter. Dessutom hade jag turen att bland dessa drygt 9 miljoner människor dessutom födas i ett tryggt hem omgiven av människor som älskar mig.

Det är bara drygt 0,1% av alla människor som föds just här.....
Är du också en av dem?
Känner du hur lyckligt lottad du är?
Idag gör jag det!

Attraktionslag eller bananskal - det är frågan?

Har ni hört talas om attraktionslagen? Som ni säkert vet är det inte ett nytt raggningsknep utan den går i stort ut på att det du tänker på och ägnar uppmärksamhet åt är det du drar till dig. På både gott on ont.
Många menar att det är ett förhållningssätt som ger stora möjliga att skapa din värld.

Tycker ni att det låter flummigt? Det kanske det är.....
Men det kan också ligga något i det.

I höstas gick jag en kurs i engelsk konversation. Helt enkelt för att komma över mitt stora obehag mot att prata språket. Det gick bra. När våren kom funderade jag på om jag skulle fortsätta, men jag kände att det kostade en del samt att det inte riktigt passade in i veckoschemat.

Funderade dock på hur jag skulle kunna fortsätta att prata engelska, så jag inte förlorade det jag lärt mig.

För några veckor sedan såg jag en notis på vårt lokala bibliotek (10 min gångväg hemifrån). Det var en kanadensiska som precis flyttat till vårt samhälle, som nu annonserade om att hon en kväll i veckan skulle finnas på biblioteket för drop in för de som vill prata lite engelska....
Det kändes som notisen hade hamnat där just för mig. Passade så bra! I måndags gick jag dit - det var till och med bättre än förväntat!

Ett annat exempel
Jag är intresserad av hälsa och friskvård. Dels för egen del men det är även kul att inspirera andra. Då och då har jag tänkt att det skulle vara roligt att jobba med hälso-/friskvårdsfrågor. Men det är en tuff arbetsmarknad och kräver ny utbildning. Det har med andra ord inte blivit något av det.
Av en händelse har jag nu fått förfrågan att bli hälsosamordnare för den del av företaget där jag arbetar, en organisation på 300 pers. Det är ett uppdrag som jag får, samtidigt som jag arbetar kvar i min ordinarie roll. Med andra ord få jag testa på att arbeta med det som jag är nyfiken på, men utan att riskera något;-)

Så jag tror att det ligger något i det där med attraktionskraften och att få det du önskar. Dock är det nog inget hokuspokus utan det handlar nog mycket om att öppna dörren för möjligheter. Sen hjälper "bananskalen" till med resten.

Vad önskar du dig?

Skutta?

Frågade en äldre kollega häromdagen om han tyckte att det fanns en gräns för när man var för gammal för att "skutta".

Tack och lov fick jag det svar jag ville ha.

Han menade att man aldrig blev för gammal för det. Med andra ord kan jag fortsätta att skutta närhelst jag känner för det.

Idag har skutthumöret inte infunnit sig - men vem vet, imorgon kanske det är dags igen;-)

När stressar vi?

Nästan alla i dagens samhälle stressar.
En del stressar sig igenom dagarna, andra blir bara stressade någon gång ibland.

Jag tänker då på den stress som vi inte uppskattar. När vi känner att vi inte hinner med eller vi är oroliga för något. Inte den "lustfyllda" stress som vi kan drabbas av när vi har fullt upp med saker som vi tycker om. När vi kör på - men har kul samtidigt.

Har du funderat på i vilka lägen, situationer som du drabbas av den "negativa" stressen?
De gånger som jag känner mig stressad har det oftast med en känsla av tidsbrist att göra. Det kan vara när skrivbordet översvämmas av arbetsuppgifter som måste vara klara inom kort eller när jag ska iväg någonstans och börjar bli sen.

Det handlar sällan om stress för något som har blivit klart för sent eller för att jag har kommit försent. Om det händer så accepterar jag läget och försöker göra det bästa utifrån detta.

Är då inte stressen ganska onödig?? Jag stressar upp mig för en situation som inte har uppkommit. Och uppkommer den så löser jag den efter bästa förmåga.

Vore det inte bättre att lugnt fokusera på att lösa en arbetsuppgift i taget eller att bli klar för att komma iväg. Att jag stressar upp mig gör det sällan bättre.
Det gör mig bara ofokuserad och resulterar i att mindre blir gjort, saker glöms bort och jag blir lättirriterad.

Så spara stressen till verkliga situationer - inte till uppdiktade sådana! Oftast har ju inget hänt än - vi stressar för att vi tänker att det ska hända. Dumt!!

Jag kunde!

Jag har lyckats!
Idag kunde jag förmå mig själv att sitta still en stund i solen och bara njuta av värmen i ansiktet, fåglarnas kvitter och hur härligt det är att vara!

Det gav mersmak!

Vad springer vi runt efter? När allt finns här och nu?

En underbar värld

Nu börjar den avta i huvudet, men de senaste veckorna har jag gått runt med den här låten i huvudet. Kanske ingen typisk låt för en tjej på 35+...., men jag gillar den helt enkelt.



Och texten talar om det där som jag så ofta återkommer till.
Se dig omkring, se allt vackert runt omkring dig.
Allt vardagligt - som ändå är så värdefullt!


I see trees of green, red roses too
I see them bloom for me and you
And I think to myself
what a wonderful world.

I see skies of blue and clouds of white
The bright blessed day, the dark sacred night
And I think to myself
what a wonderful world.

The colors of the rainbow so pretty in the sky
Are also on the faces of people going by
I see friends shaking hands saying how do you do
They're really saying I love you.

I hear babies crying, I watch them grow
They'll learn much more than I'll never know
And I think to myself
what a wonderful world

Yes I think to myself
what a wonderful world.

Lekar vid middagsbordet

Samtalsämnena vid matbordet hemma varierar. Den sista tiden har vi gissat gåtor. Det började med välkända gåtor, men eftersom de snabbt tog slut har kreativiteten tagit vid. Det kan till exempel låta:

Vilka djur tycker om Fanta?
- Elefantarna

Ja..., på den nivån ligger det.....

Häromdagen när vi sitter vid bordet, ser storasyster lite lurig och busig ut när det är hennes tur att hitta på en gåta. Vad ska nu komma....

- Vad är det som tjattrar och tjattrar och inte äter upp maten?

Lillebror lyser upp!
- Det är ju jag!

Behöver kanske inte tillägga att vi mer än en gång har fått påminna lillebror om att inte glömma bort att äta. Han blir lätt "uppslukad" av leken.....

Är vi lite stela?

Accepterar att vi bor på nordliga breddgrader och kanske är lite inbundna och stela.....;-)

Jag är inte bättre jag - jag har också tillfällen när jag kryper in i mitt skal.
Men vid vissa tillfällen kan det bli lite krystat att vi är så "stela".
Är det kanske vintern och kylan som har gjort oss stelare än vanligt?
I så fall sätter jag mitt hopp till sommaren och solen.

Varför detta prat om stelhet?

Jo, i fredags kväll var D och jag på musikal i storstaden. Leva Livet! En musikal full med 80-tals hits. Alla mellan 30-50 år tror jag kan vartenda ord i dessa låtar oavsett om man vill eller inte;-)

Alltså - fredag kväll och medryckande musik som alla känner igen.
Hur går det då att sitta still i sin stol och bara titta. Det verkar inte ens rycka lite i händerna på många.

På mig börjar fötterna studsa, händerna att röra sig i klapprörelser och huvud och kropp vill skaka loss.

Å andra sidan är det jag som just nu står vid skrivbordet och rockar loss till reklamen om nummerupplysning......

Kanske bra att alla inte är som jag;-)

Levnadsöden

Ibland när jag befinner mig på platser med mycket folk som passerar, brukar jag ibland slås av:

- Tänk, alla dessa människor som jag möter. Alla har ett alldeles eget, unikt liv. De har sin vardag - förhoppningsvis ett hem, kanske ett jobb, olika relationer. Små parallella världar mitt i den stora världen.

Undrar hur deras liv ser ut. Är de på väg hem? Vad är hemma för dem? Är det någon som väntar på dem där hemma? Har de det bra? Hur mår de? Är livet tufft för dem just nu?

Vad har de varit med om på sin livsresa? Har de varit förskonade från svårigheter eller har de drabbats av sorg, sjukdom eller andra tragedier? Hur ser deras bagage ut?

Vi vet nästan ingenting eller en liten, liten bråkdel om de människor som vi möter på vår väg. Jag tror att det kan vara bra att komma ihåg det. Vi har inte en aning om vad de har för anledning att reagera, göra eller vara på ett visst sätt. De kanske har sina skäl. Skäl som jag och du inte vet någonting om.

Det är bara ett fåtal som vi har förmånen att lära känna riktigt på djupet. Och även din allra bästa vän har antagligen saker som han/hon inte delar med sig av.

Försök möta dina medmänniskor med nyfikenhet, förståelse och ödmjukhet.

Jag häpnar ofta över vilka saker en del människor har gått igenom. På ytan starka, glada människor som har fått vara med om riktigt tuffa saker. Hur stark människan kan vara och vilka svårigheter som många övervinner.

Jag ber innerligt om att jag också har den styrkan den dag jag drabbas av något tungt. Det är lätt att vara glad när man har det lätt...

Ta hand om er och de ni möter på er väg!

Funderingar på väg till jobbet

Känner mig lyckligt lottad som har den här utsikten från mitt fönster på jobbet.
Det är lätt att glömma bort det ibland!

Idag är det riktigt kallt! På väg till jobbet insåg jag vilken lycka det är att det just denna vinter är mode med stora goa halsdukar och mössa. Det sitter fint när det är 17 minusgrader ute! Tänk om modet istället skulle förespråka barhuvat och öppen jacka..... Hemska tanke!!!
Tänk att få känna sig lite "inne" och ändå vara praktiskt klädd. Hur ofta händer det?

Hinner tänka ett och annat på promenaderna till och från bussen ibland....
Imorse hann jag även fundera på hur näsan kan rinna när det är så kallt - borde det inte vara fysikalisk omöjligt? Åtminstone borde "det" frysa på väg ut - men inte!
Och hur sugen är man att gräva upp händerna hur vantarna, leta rätt på en näsduk och snyta sig.... Inte alls!!

Ser fram emot den dagliga lunchpromenaden. För....
...det finns ju inga dåliga väder bara dåliga kläder;-)

Njut av dagen! Vem vet när det är så kallt igen.....

Lyssna på hjärtat!

Hittade några enkla rader på en blogg. Ord som fängslade mig.

Det var fyra små rader, som säger mycket mer än vad fyra rader borde kunna säga.
Om livet, om drömmar. Om allt som vi innerst inne vill, men som vi inte gör.

Kanske du också fänglas av orden. Hos mig kommer de att stanna kvar!


- Det är omöjligt, sa tvivlet

- Det är farligt, sa rädslan

- Det är onödigt, sa förnuftet

- Prova ändå", viskade hjärtat


Lova mig att göra ditt bästa för att lyssna på hjärtat!
Det är en mot tre och behöver ditt stöd!

Varför så starka känslor?

Det känns lite som jag har gjort något fult....
Har funderat på det en tid, haft många tveksamheter och känslor som behövde bearbetas innan jag kunde förmå mig....

Vad det är för hemsk sak jag har gjort?

Nej, jag har inte skadat eller gjort någon illa.
Jag har inte haft sönder något. Jag har inte sagt något dumt.

När jag har tänkt närmare på det har jag nog snarare hjälpt samhällsekonomin - jag har hjälpt till att skapa arbete. Jag har påverkat miljön positivt genom att lägga pengar på en tjänst istället för något som behöver tillverkas och sedan blir ett avfall.
Jag har sett till att jag har mindre pengar att spendera på flygresor till varmare länder - en miljöinsats om någon.

Så vad är det som jag har så dubbla känslor kring?

Jo.....
vi har bjudit hem Rut.
Och hon ska dammsuga, damma hos oss en gång var 14:e dag.

Var kommer då känslorna av att göra något fult ifrån?
Kan det vara duktiga "flickan" syndromet? Att jag ska klara allt själv?
Jo..., det kan nog vara en del av det. Men då är det ju en seger över henne - hon behöver verkligen sättas på plats ibland;-)

Och så känns det fel att någon ska städa hos mig. För mycket herrskap och tjänstefolk. Men det behövs ingen Einstein att inse att vi aldrig kommer att klassa in bland något herrefolk, varken ekonomiskt eller vårt sätt att leva och vara.
Och jag kan inte förklara för mig själv varför det är skillnad på olika tjänster. Det är okej att lämna in bilen på verkstad, det är okej att låta någon tapetsera eller måla hemma och det är okej att få matkassarna levererade till dörren. Men det är känsligt att någon städar hemma. Vad är skillnaden???

Nä... jag får ingen rätsida på det. Får nog helt enkelt ta och programmera om mig: Det är okej att Rut ska städa hos oss! Sen får vi se hur länge vi har möjlighet att låta henne göra det.

Välkommen Rut - hoppas att du ska trivas hos oss!

Att se möjligheterna

Vad är det som gör att en del av oss har lätt att se möjligheter och tycker att allt är möjligt medan andra går omkring i tanken att ingenting är möjligt och att det inte går att påverka någonting?

Tittade på Skavlan i fredags. Av någon anledning hittar jag ofta något i programmet som sår ett litet frö i mina tankar.

I fredags var Tomas Bodström en av gästerna. Jag kan konstatera att han hör till "allt är möjligt"-kategorin. Spelat fotboll på hög nivå, varit minister, skriver böcker, driver advokatfirma. Lite av varje helt enkelt;-)
När han fick svara på påståendet om att han skulle vara lat konstaterade han enkelt: "om jag ska göra något är det lika bra att göra det ordentligt! Om jag känner för att ta det lugnt lägger mig på soffan och njuter av att bara slappa! Varför göra det "halvdant".
Underbar inställning!

Men mest fascinerad blev jag av Philip Boit, en härlig, finurlig och glad man.
Han är längdskidåkare...............
....... från Kenya.
Snacka om att ha alla odds mot sig!

Jag hade garanterat inte försökt förverkliga drömmen om att bli längdskidåkare om jag hade bott i Kenya. Jag hade sett det som omöjligt. Och jag tror inte jag är ensam om det!

Men Philip lyckades. Han har tävlat i OS!

Kom inte och säg att inte allt är möjligt;-)

Han berättade att han inte längre fick åka på de stora vägarna - det blev trafikolyckor när folk förstummade försökte se vad han höll på med;-) Andra trodde att han var blind - han hade ju två käppar när han tog sig fram (stavarna....).

Visst blir man glad av dessa underbara, underliga människor som visar för oss att allt är möjligt bara man vill tillräckligt mycket och är beredd att kämpa för det!

Jag lyckades! Jag vann!

För kanske första gången lyckades jag överlista rastlösheten. Det känns gött!
Hur jag gjorde - jo jag skaffade mig en coach. Tog en promenad med coachen, som jag lyckligtvis lyckades hitta inuti mig själv. Läste en intressant coachingbok nyligen och tänkte att varför inte vara försökskanin? Sen kanske inte allt blev rätt - men det blev resultat!

Så på med skorna (och några lager kläder) å så ut på promenad i solen tillsammans med coachen.

Coach: Hej Anneli, hur känner du dig?
Anneli: Jag känner mig rastlös, vet inte vad jag ska göra.
C: Kan du beskriva dina känslor lite mer?
A: Det känns som fjärilar i magen. Jag har svårt att sitta still och samtidigt svårt att ta mig för något.
C: Vad är det du känner dig rastlös över?
A: Vet inte riktigt. Kanske att jag vill hinna med så mycket. Jag har så många projekt som jag vill göra, men jag kommer på nya i mycket snabbare takt än vad jag hinner färdigställa dem.
C: Vad är det för "projekt" du tänker på?
A: Jag vill fixa saker i huset.
C: Som vadå?
A: Jag har länge gått och tänkt på att jag skulle vilja göra i ordning trappen, slipa och måla den.
C: Vad hindrar dig från att göra det?
A: Att jag har projekt som borde göras färdigt innan jag börjar på något nytt.
C: Vad för projekt?
A: Byta fönsterbrädor, spackla och måla färdigt lister till exempel.
C: Så du känner att du vill göra färdigt dessa saker innan du börjar med nya projekt?
A: Ja, precis?
C: Så för att kunna börja med trappen, ska du först göra färdigt det andra?
A: Ja!
C: Vilket vill du börja med?
A: Fönsterbrädorna.
C: Och hur och när ska du börja med dem?
A: När jag kommer hem från promenaden ska jag börja med att ta bort de befintliga fönsterbrädorna. Och sen.....bla, bla
C: Jaha, du Anneli. Det känns som vi har kommit fram till något, hur känns det?
A: Det känns jätteskönt! Nu har jag något konkret jag kan göra. Det känns redan som rastlösheten har dämpat sig lite. Tack för hjälpen!
Får jag höra av mig igen om jag behöver?
C: Självklart - jag finns alltid här när du behöver mig!!

Hur det gick sen?
Jo, nu är det söndagkväll. Har ägnat timmar i helgen åt att få bort de gamla fönsterbrädorna (mycket svårt att komma åt och skruva - de sattes tydligen upp innan elementen sattes upp.....).
Men nu sitter nya fönsterbrädor på plats!! Det blev fint!

Har även hunnit med att möblera om. Något vi gör högst sällan. Men det gav ny energi i huset. Det känns som ett nytt ställe att komma och sätta sig vid matbordet. En läsvrå har skapats, som både dottern och jag redan har hittat "hem" i.

Dessutom hann jag med att njuta av solen även idag. En lång härlig löptur!

Så nu vet jag till vem jag ska vända mig när det är dags nästa gång;-)

Tack coachen, hoppas du får en bra vecka!

Ovälkommen gäst

Så var det dags igen!
Det spritter imagen. Tusen fjärilar virvlar runt.
Benen steppar, fast jag är stilla.

Jag är rastlös!!
Jag vill göra något - men vad?

Jag vill vända upp och ner på huset.
Fixa allt som kan fixas och det på momangen!

Känna mig kreativ. Få utlopp.

Men hjärnan är för upptagen med rastlöshetskänslorna - så det blir inget gjort.

Någon dag ska jag överlista den! Rastlösheten.
Vad är det egentligen som den vill säga?
Skulle behöva en liten inneboende coach som kan hjälpa mig att hitta svaret.

Ska ta och gräva ner näsan i barnens feberheta famnar och bara njuta en stund. Sen ska jag fundera ut en sak som jag vill göra ikväll!
Och göra den!

Livet på en räkmacka

Flänger fram och tillbaka mellan sjuka barn och arbetet.
Men jag har åtminstone fått vila upp mig efter helgen. Sjuka barn innebär sovmornar. Och det behövdes efter helgen;-)
Men det känns lite konstigt att komma till jobbet efter lunch. Hinner bara dit så är det dags att åka hem igen.

Men vilken förmån att få vara hemma när barnen är sjuka, att inte behöva fundera på om jag har jobbet kvar när jag kommer tillbaka eller om vi kommer att ha råd med mat i slutet av månaden.

Att det största bekymret är att fundera på om febern kommer att släppa imorgon eller dagen därpå och att ringa till aktiviteter, dagis och skola och meddela att barnen är sjuka.

Vilket räkmackeliv jag lever;-)

Din dag - ditt val!

Idag fick jag kloka visdomsord från Maria Helander som har facebookgruppen Kafé Kreativ Dialog. En av hennes kursdeltagare hade sagt:

"Mitt mål varje dag är att leva dagen så jag somnar trött och glad på kvällen!"

Enkelt - men säger mycket! Hur ska jag ta till vara just denna dag? Hur kan jag göra den till en bra dag?

En tanke att inte bara tänka på morgonen utan även att plocka fram under dagen. Speciellt när det känns lite grått och tråkigt.
Hur kan jag göra för att förvandla den här dagen till en bra dag. En dag som jag ser tillbaka på med ett leende när jag ligger i sängen på kvällen.

Kontraster

Från att fira sonens födelsedag med familjen till en weekendresa till Sälen tillsammans med en busslast kollegor. Kontrasterna är stora!!
Men det är härligt!!

Vi har haft en kanontrevlig långhelg. Full med många goda skratt, skidåkning, nattliv och trevliga kollegor. Det enda som det har varit ont om är sömnen, men det går att ordna till med några tidiga kvällar den här veckan!

Har många gånger funderat över hur det kommer sig att det arbetar så många trevliga människor på detta företag? Oavsett om du känner personerna sedan tidigare eller inte så är stämningen härlig. Och rent statistisk borde det finnas ganska många "mindre trevliga" på ett företag med nästan 1000 anställda..... Men de är verkligen svåra att finna!

Är lyckligt lottad som arbetar på detta ställe!

Redan fem år....

Igår, för fem år sedan hade jag maginfluensa. Mådde inte alls bra, gick och la mig tidigt. Vid midnatt vaknade jag igen och hade ont i ryggen.

Det var värkar. Det var min lille kille som hade bestämt sig för att det var dags att ta sig en närmare titt på världen utanför. Kanske inte bästa tillfället, men har man bestämt sig så har man,-)

Det blev ett isoleringsrum på BB och en tuff start för killen. Han var medtagen när han kom ut och fick hjälp att börja andas. Han fick läggas in på "specialavdelning" för övervakning och vi fick av förståeliga skäl snällt stanna kvar på isoleringsrummet. Han repade sig snabbt och snart fick vi tillbaka vår grabb.

Imorse var det dags att fira denna 5-åring. En go, härlig, frisk kille med en härlig självkänsla som inte tvekar att generöst dela med sig av kramar och pussar.

Vilken tur att han ville dela sitt liv med oss!!

Oförskämt butiksbiträde....? ;-)

Det gäller att vända saker till det positiva.
Blev full i skratt åt mig själv idag. Besökte Systembolaget för att köpa lite vin. Åldern för att handla där har jag haft i över 16 år, ändå har det bara hänt en enda gång att jag inte har behövt visa legitimation.
Var därför helt inställd på att hiva upp körkortet vid kassan - men döm om min förvåning när han inte frågade efter det.

Jag blev nästan lite sur;-) Tyckte han att jag såg meddelålders ut? Vad var felet?
Men sen bestämde jag mig för att det säkert var honom jag handlade av sist. Han frågade helt enkelt inte om leg idag för han kom ihåg mig. Varför han kom ihåg mig? Jo - han blev ju så förvånad sist. Tänk att någon så ungdomlig faktiskt kan vara 36;-) Han grunnade säkert på det länge efter.....

Finns många vinklar att se saker och ting ur..... Och så länge de inte skadar någon annan kan jag lika gärna välja den som jag gillar bäst;-)

Nöjd, harmonisk, lycklig

Går omkring och känner mig lycklig och harmonisk. Hamnade i reflektioner i bilen på vägen till jobbet.

Vad beror det på att jag känner mig så tillfreds med livet? Har jag en ofattbar tur och har det väldigt bra eller är det något annat som gör det?

Tror att det är en kombination. Jag har det väldigt bra! Har inga stora saker att oroa mig för. Nära och kära är friska, jag har ett hus att bo i, jag behöver inte bekymra mig över om pengarna ska räcka till det vi behöver.

Men så gör nog den egna inställningen och vilket liv man har skapat en del också.
Vi har sett till att inte skapa oss en massa kostnader. Vi har ett hus - men vi ser till att klara oss på en bil, vi har undvikit sommarhus, båtar, kostsamma renoveringar m.m..

Jag ser till att inte oroa mig för småsaker. Antingen gör jag någonting åt saken och om inte det går gillar jag för det mesta läget.

Jag lägger i möjligaste mån upp dagen för att jag och familjen inte ska behöva stressa. Jag går till exempel upp lite tidigare på morgonen för att ge både mig och barnen tid att ta det lugnt. Vi arbetar inte heltid - vilket gör att jag hinner med både familj och arbete och undviker därmed dåligt samvete.

Jag försöker hela tiden utvecklas. Jag har blivit tryggare, jag har insett att jag kan ansvara för mig själv - men inte för alla andra. Jag försöker att inte påverkas av andras "dåliga beteende". Det behöver absolut inte bero på mig, de kanske har en dålig dag eller någon annan anledning. Varför hetsa upp mig - de lär inte ändra sig, utan resultatet blir bara att jag blir irriterad och oharmonisk.

Jag har blivit bättre på att lyssna på mig själv - vad vill jag? Vad säger magkänslan? Men det är lite svårt....., övar på det för fullt.

Vad som än är anledningen är jag ofattbart glad att jag mår bra och trivs!!

Till dig!

Imorse på väg från bussen till jobbet, lyssnade jag på radion. De spelade en låt som jag hört många gånger förut - men aldrig riktigt lyssnat på.

Idag fångade orden min uppmärksamhet, som om de ville säga mig något. Och jag är tacksam för budskapet! Har burit med mig orden genom dagen. Nynnar dem och tar lite danssteg vid kopieringsmaskinen.

Om de fick mig att må bra, kanske du också mår bra av dem! Så kom ihåg:

You´re amazing just the way you are!

Här kan du höra hela låten. Men du, lova att blunda och bara lyssna på orden. Annars missar du känslan!

En bit på väg

I tisdags var det dags för sista kurstillfället i engelskakursen.

Konstaterade på vägen dit att det har hänt en del sedan starten i höstas. Jag har blivit av med ett hjärnspöke!

Ett hjärnspöke som hade greppet över mina läppar. Så fort spöket hörde engelska röt han till åt läpparna att dra ihop sig till ett hårt streck. De fick absolut inte släppa fram något.
Om läpparna någon gång vågade trotsa spöket och ändå mjukna lite och släppa fram några ord fick de genast en uppläxning! Vad var det för konstiga ord som kom ut, så där kan det ju inte låta! Är det inte bäst att göra som jag säger nästa gång...!!!

Behöver jag säga att det är rätt skönt att ha kastat ut spöket??

Frågan är vilken kompis till honom som jag ska slänga ut härnäst;-) Det var inte alls svårt - bara man har bestämt sig. De verkar ganska stora och svåra att få fatt på, men de är egentligen små, stackars varelser som det inte är mycket med.

Tro mig! Testa själv så får du se!

Förväntningarna styr tillfredsställelsen?

Läste för en tid sedan ett citat som fick mig att tänka till. Kan inte memorera citatet, men minns "andemeningen".

"Vår lycka, vår tillfredställelse beror av våra förväntningar".

Jag var hemma med barnen igår, de började sin vårtermin med studiedag.
Eftersom det var sista dagen på jullovet hade jag unnat mig själv att inte planera in en massa saker som jag skulle hinna med.

När dagen var slut kände jag mig riktigt nöjd med dagen och mig själv.
Jag upptäckte att jag hade hunnit med en hel del, både att vara med barnen och att fixa praktiskt i huset.

Eftersom jag inte hade satt upp några förväntningar på vad jag skulle göra -hamnade varje sak som jag gjorde på plussidan.

Om jag i förväg hade skrivit ned vad jag skulle göra under dagen, hade jag med all sannolikhet inte varit lika nöjd med mig själv, även om jag hade klarat av allt som stod på listan.

För det hade ju ändå bara varit saker som jag skulle ha gjort - inga plussaker.....

Tror att detta kan stämma in även på mycket annat. Om du har stora förväntningar på något krävs det givetvis mer för att dina förväntningar ska bli uppfyllda.

Nu menar jag inte att vi ska sluta att se fram emot saker, men nöj dig med realistiska förväntningar. Försök att inte måla upp bilder på hur saker, ting och personer ska vara, utan gå in med ett öppet sinne, använd din nyfikenhet och upptäck på plats.
Då behöver du inte heller bli besviken om något händer på vägen.
Har du rätt inställning kan det ändå bli något bra av det!!

Dessutom kommer du att vara betydligt mer nöjd med det du själv har presterat!

Timing.....

Kanske jag måste göra något åt min timing....??

Under jullovet har vi tagit till vana att lulla omkring hemma tills mörkret faller utanför fönstren..... då går vi ut ;-)

I fredags lyste solen härligt - då gick vi på bio!
Igår var det grått och mulet. På eftermiddagen började det regna. Då gick vi ut och var ute i regnet i två timmar.
Idag skiner solen igen. Då fick det bli badhuset;-) Och nu verkar det som vi återigen väntar in mörkret, då går vi säkert ut igen.....

Börjar vi bli ljusskygga??

Mindfulness.... nja

Här och nu - pyttsan!

Att göra en sak i taget och vara helt i görandet. Är det möjligt?

Idag efter lunchen gjorde jag i ordning en kopp te.
Under tiden som teet fick dra, tänkte jag gå ut med soporna. Jag knöt ihop påsen och gick ut i hallen.
Kom på att en av papperskorgarna i källaren också var full. Bäst att ta med den samtidigt.
Lämnade soppåsen vid dörren och gick ned för att hämta den andra soppåsen.
Kommer då på att tvättmaskinen behöver "köras" fram för att påbörja tömning.
Medan jag väntar på att maskinen ska tömmas, plockar jag ur tumlaren och torkskåpet. Viker tvätten och stoppar in den i garderoberna.
Ytterligare en knapptryckning på maskinen och sen tar jag den tvätt som ska upp från källaren och går upp.
Kommer tack och lov ihåg att ta med soppåsen på vägen upp. Lämnar soppåsen vid dörren.
Går runt i huset och lägger in det rentvättade där det ska vara.
Efter det tar jag mina soppåsar och går ut till soptunnan!!
Återvänder till teet, som har hunnit dra färdigt.....;-)

Någon som känner igen sig?

Själv har jag kommit fram till att jag får välja mina stunder av här och nu. Och jag har åtminstone lärt mig att göra alla dessa saker mer i lugn och ro. När jag till exempel viker tvätten så är jag närvarande i stunden - utan att planera hur jag ska lägga in allt när jag är klar.
Ibland gäller det att vara glad för det lilla;-)

Tack D

Igår fyllde min älskade sambo år.

Första gången jag var med och firade hans födelsedag var för 15 år sedan....
Tänk, några år till och sen är tiden med D längre än tiden före D.

Vem trodde det...., den där sommaren för "så länge" sedan.
Vem trodde att det skulle vara ett kinderägg som hängde med på den där midsommaraftonen, som en vän till en vän i gänget.
En underbar man (eller stor pojke...;-)), en fantastisk pappa och en god vän.

Tack för att du finns!!
Tack för att vi kan växa tillsammans!

Vardag igen

Nackdelen med en underbar ledighet är att det är segt att börja jobba igen.
Svårt att hitta inspirationen.

Med andra ord är det dags att göra ett val. Ska jag "genomlida" min dag och hoppas på att det känns bättre imorgon?
Nej, det känns inte rätt! Den här dagen har också rätt att bli uppskattad. Det är inte den stackars onsdagens fel ;-)

Vad kan jag göra för att det ska kännas bättre?

Jag tror jag börjar med att lista saker som jag är glad och tacksam över just nu:

• Den sköna lunchpromenaden
• Jag har haft en lång och skön ledighet
• Fem lediga dagar som ligger framför mig
• Den kanontrevliga tjejkvällen igår
• Kvällen på tu man hand med D i måndags, en sväng på stan och bio
• Att få vara med mina barn ikväll, efter att de har varit hos mor- och farföräldrar ett par dagar

Oj, vad mycket jag hade att vara tacksam över! Dumt att vara gnällig idag!
Nu känns det mycket bättre!

Nästa steg får bli att prioritera några saker som jag ska göra idag. Och när jag har gjort dem ska jag vara nöjd med min insats oavsett hur mycket jag tycker att jag inte har hunnit med! Idag får det bli "Good enough".

2011

Prövar att säga det

tjugohundraelva

av någon anledning känns det redan naturligt. Det brukar annars ta ett tag innan det känns bekvämt med ett nytt årtal.
Jag väljer att se det som ett gott tecken!

Idag vill jag summera det gångna året. När jag har gjort det behåller jag de goda minnena, resten får åka ned i en sopsäck och iväg till förbränning. Bort med det! Men det kommer inte att finnas så mycket att stoppa i säcken. Jag har haft ett BRA år!

När jag har summerat färdigt ska jag börja skissa på hur jag vill att mitt 2011 ska se ut. Ett helt år som jag kan fylla med vad jag vill!!

Vad ska du fylla ditt med?