Tyst igen;-)

Har smitit från vardagslivet några dagar. En vecka i fjällen! Än så länge har den bjudit på långa, härliga dagar ute. Och sol!! Har börjat tycka att skidåkning är riktigt roligt igen! Har haft ett antal år då jag har åkt, men inte haft den riktiga glädjen i åkningen. Men nu är det KUL igen! Och nu har barnen blivit så stora att vi kan åka tillsammans i backen - vilket ger ytterligare en "dimension". Idag har vi förpestat tystnaden på fjället. Skoterutflykt med korvgrillning.... Med tanke på rökutvecklingen vid korvgrillningen förpestades luften nog på mer än ett sätt;-) Får nog erkänna - det var inte bara barnen som tyckte att det var skoj. Lite crossåkarfeeling....

Sista dinosaurien...?

Trodde att dinosaurierna var utdöda, men ibland börjar jag tvivla.

Lyssna på den här intervjun från P3 Sport....... "Spola fram" till 13:10 och lyssna. Lyssna på hela intervjun, avslutningen gör dig inte besviken (eller om det är just det den gör....).

Jag lovar att den är intressant även för den som inte är sportintresserad.

Fascinerande......

Borta för en stund

Lämnade bloggvärlden för en stund. Har helt enkelt inte hunnit med. Eller rättare sagt jag har inte prioriterat den. För visst är det så det är, det handlar om prioriteringar.

Men det är skönt att ha bloggen, att få skriva ned sina tankar och funderingar. Att lära känna andra på ett annorlunda sätt. Att slippa sina egna och andras förutfattade meningar i det första mötet.
Att inte utgå från utseende, rörelsesätt, dialekt, situation eller något annat som syns på ytan.
Så mycket lättare att knyta nya kontakter. Få ynnesten att ta del av en liten bit av andras liv.

Att stärkas av varandras kommentarer och glada tillrop.

Kanske skulle "the real world" vara lite mer som bloggvärlden?
Åtminstone den del av bloggvärlden där jag lyckligtvis befinner mig. Den utan dömande och elaka kommentarer.

Du har tur!

Så har det hänt igen. Naturen har återigen visat sin otroliga kraft.
Ser bilder på TV och hör rapporter på radion. Jordskalv, tsunamis, exploderande kärnkraftverk. Har svårt att ta till mig innebörden. Inser att det är hemskt och ofattbart - men det är så avlägset.

Är det ett sätt att skydda mig själv? I den värld som vi lever i idag - med all denna information som vi bombarderas med. Så mycket hemskt som varje dag rapporteras i medierna. Tror inte jag skulle orka att hela tiden ta in allt. Ibland läcker det in och då drabbas jag av frustration och ilska över orättvisor och grymhet.
Hanterar naturkatastrofer bättre än grymheter som utförs av oss människor mot varandra.

Hur kommer det sig att jag hade en sådan tur? Föddes i ett litet land i norr. Ett land med "hög levnadsstandard". Ett land som ligger långt borta från oroligheter och naturkrafter. Dessutom hade jag turen att bland dessa drygt 9 miljoner människor dessutom födas i ett tryggt hem omgiven av människor som älskar mig.

Det är bara drygt 0,1% av alla människor som föds just här.....
Är du också en av dem?
Känner du hur lyckligt lottad du är?
Idag gör jag det!

Attraktionslag eller bananskal - det är frågan?

Har ni hört talas om attraktionslagen? Som ni säkert vet är det inte ett nytt raggningsknep utan den går i stort ut på att det du tänker på och ägnar uppmärksamhet åt är det du drar till dig. På både gott on ont.
Många menar att det är ett förhållningssätt som ger stora möjliga att skapa din värld.

Tycker ni att det låter flummigt? Det kanske det är.....
Men det kan också ligga något i det.

I höstas gick jag en kurs i engelsk konversation. Helt enkelt för att komma över mitt stora obehag mot att prata språket. Det gick bra. När våren kom funderade jag på om jag skulle fortsätta, men jag kände att det kostade en del samt att det inte riktigt passade in i veckoschemat.

Funderade dock på hur jag skulle kunna fortsätta att prata engelska, så jag inte förlorade det jag lärt mig.

För några veckor sedan såg jag en notis på vårt lokala bibliotek (10 min gångväg hemifrån). Det var en kanadensiska som precis flyttat till vårt samhälle, som nu annonserade om att hon en kväll i veckan skulle finnas på biblioteket för drop in för de som vill prata lite engelska....
Det kändes som notisen hade hamnat där just för mig. Passade så bra! I måndags gick jag dit - det var till och med bättre än förväntat!

Ett annat exempel
Jag är intresserad av hälsa och friskvård. Dels för egen del men det är även kul att inspirera andra. Då och då har jag tänkt att det skulle vara roligt att jobba med hälso-/friskvårdsfrågor. Men det är en tuff arbetsmarknad och kräver ny utbildning. Det har med andra ord inte blivit något av det.
Av en händelse har jag nu fått förfrågan att bli hälsosamordnare för den del av företaget där jag arbetar, en organisation på 300 pers. Det är ett uppdrag som jag får, samtidigt som jag arbetar kvar i min ordinarie roll. Med andra ord få jag testa på att arbeta med det som jag är nyfiken på, men utan att riskera något;-)

Så jag tror att det ligger något i det där med attraktionskraften och att få det du önskar. Dock är det nog inget hokuspokus utan det handlar nog mycket om att öppna dörren för möjligheter. Sen hjälper "bananskalen" till med resten.

Vad önskar du dig?

Skutta?

Frågade en äldre kollega häromdagen om han tyckte att det fanns en gräns för när man var för gammal för att "skutta".

Tack och lov fick jag det svar jag ville ha.

Han menade att man aldrig blev för gammal för det. Med andra ord kan jag fortsätta att skutta närhelst jag känner för det.

Idag har skutthumöret inte infunnit sig - men vem vet, imorgon kanske det är dags igen;-)

När stressar vi?

Nästan alla i dagens samhälle stressar.
En del stressar sig igenom dagarna, andra blir bara stressade någon gång ibland.

Jag tänker då på den stress som vi inte uppskattar. När vi känner att vi inte hinner med eller vi är oroliga för något. Inte den "lustfyllda" stress som vi kan drabbas av när vi har fullt upp med saker som vi tycker om. När vi kör på - men har kul samtidigt.

Har du funderat på i vilka lägen, situationer som du drabbas av den "negativa" stressen?
De gånger som jag känner mig stressad har det oftast med en känsla av tidsbrist att göra. Det kan vara när skrivbordet översvämmas av arbetsuppgifter som måste vara klara inom kort eller när jag ska iväg någonstans och börjar bli sen.

Det handlar sällan om stress för något som har blivit klart för sent eller för att jag har kommit försent. Om det händer så accepterar jag läget och försöker göra det bästa utifrån detta.

Är då inte stressen ganska onödig?? Jag stressar upp mig för en situation som inte har uppkommit. Och uppkommer den så löser jag den efter bästa förmåga.

Vore det inte bättre att lugnt fokusera på att lösa en arbetsuppgift i taget eller att bli klar för att komma iväg. Att jag stressar upp mig gör det sällan bättre.
Det gör mig bara ofokuserad och resulterar i att mindre blir gjort, saker glöms bort och jag blir lättirriterad.

Så spara stressen till verkliga situationer - inte till uppdiktade sådana! Oftast har ju inget hänt än - vi stressar för att vi tänker att det ska hända. Dumt!!

Jag kunde!

Jag har lyckats!
Idag kunde jag förmå mig själv att sitta still en stund i solen och bara njuta av värmen i ansiktet, fåglarnas kvitter och hur härligt det är att vara!

Det gav mersmak!

Vad springer vi runt efter? När allt finns här och nu?

En underbar värld

Nu börjar den avta i huvudet, men de senaste veckorna har jag gått runt med den här låten i huvudet. Kanske ingen typisk låt för en tjej på 35+...., men jag gillar den helt enkelt.



Och texten talar om det där som jag så ofta återkommer till.
Se dig omkring, se allt vackert runt omkring dig.
Allt vardagligt - som ändå är så värdefullt!


I see trees of green, red roses too
I see them bloom for me and you
And I think to myself
what a wonderful world.

I see skies of blue and clouds of white
The bright blessed day, the dark sacred night
And I think to myself
what a wonderful world.

The colors of the rainbow so pretty in the sky
Are also on the faces of people going by
I see friends shaking hands saying how do you do
They're really saying I love you.

I hear babies crying, I watch them grow
They'll learn much more than I'll never know
And I think to myself
what a wonderful world

Yes I think to myself
what a wonderful world.

Lekar vid middagsbordet

Samtalsämnena vid matbordet hemma varierar. Den sista tiden har vi gissat gåtor. Det började med välkända gåtor, men eftersom de snabbt tog slut har kreativiteten tagit vid. Det kan till exempel låta:

Vilka djur tycker om Fanta?
- Elefantarna

Ja..., på den nivån ligger det.....

Häromdagen när vi sitter vid bordet, ser storasyster lite lurig och busig ut när det är hennes tur att hitta på en gåta. Vad ska nu komma....

- Vad är det som tjattrar och tjattrar och inte äter upp maten?

Lillebror lyser upp!
- Det är ju jag!

Behöver kanske inte tillägga att vi mer än en gång har fått påminna lillebror om att inte glömma bort att äta. Han blir lätt "uppslukad" av leken.....