Fick ett tankvärt mejl från en vän igår.
En kall januarimorgon i Washington DC 2007, stod det en man och spelade under en timme. Under tiden passerade 2000 personer. När violonisten hade spelat oavbrutet i 45 minuter hade 6 personer stannat för att lyssna en kort stund (det var fler barn som ville stanna - men de blev snabbt ivägsläpade av föräldrarna). Ett 20-tal personer hade lagt pengar i hans hatt, men de flesta saktade inte ens in. Violinisten fick sammanlagt ihop 32 dollar. När musikanten slutade att spela efter 1 timme, blev det tyst. Ingen lade märke till att han slutade och ingen applåderade.
Tror inte att någon blir förvånad över detta - de flesta av oss agerar på samma sätt när en gatumusikant står och spelar. Det intressanta i detta fall var att det var Joshua Bell som spelade, en av världens främsta violinister och musiker. Han spelade några av Bachs mest krävande stycken på en violin värd 3,5 milj dollar.
Två dagar tidigare hade Joshua Bell spelat för utsålda hus i Boston, biljetterna kostade i genomsnitt 100 dollar......
Du drar säkert din egen slutsats av historien. Jag drog flera:
- Låt oss bli bättre på att se, upptäcka och njuta mer av de vackra små sakerna i vardagen.
- Vi styrs mycket av andra, ofta omedvetet. Att gå på en konsert och lyssna på en berömd violinist är fint och något "man ska göra". Att stanna och njuta av en gatumusikant är inte särskilt belevat och ingenting att skryta med. Ändra på detta - lyssna på dig själv, gör det just du tycker om - inte vad andra tycker att du borde göra.
- Se barnen som små läromästare. Det finns mycket som de kan lära oss. Lyssna och lär av barnen runt omkring dig. De är små mästare på mindfulness och ypperliga på att njuta av nuet. Om vi bara la lite av den kraft som vi lägger på att lära barnen vad vi kan, på att istället lära oss av dem, då är jag övertygad om att vi alla skulle må mycket bättre!
Eller för att sammanfatta som det stod i mejlet:
Om vi inte väljer att stanna till när en av världens bästa musiker spelar några av världens bästa stycken på ett av världens finaste instrument…
HUR MYCKET ANNAT GÅR VI INTE MISTE OM?
3 kommentarer:
Hejsan¨
första besöket hos dig.
Mycket cool berättelse om vilonisten.
Personligen håller jag med dig, om att vi missar mycket i vår stress men det jag också tänker är att vilken kille, som ville stå mitt i vardagen bara för sakens skull.
Han gjorde det inte för applåder, han gjorde det inte för pengar men antagligen bara för att han ville och kunde.
Det tragiska är när barnen ville stanna och inte fick - deras upplevelse förstördes verkligen men de som inte stannade var den heller inte menat för.
Önskar dig en finfin helg.
Tänkvärt! Hittade nyss hit och gillar din blogg. Jag återkommer :)
Kram.
En intressant historia, liksom dina reflektioner. Hela tiden är vi medvetna om olika situationers och människors status. En del är värre beroende av status än andra. Lägger vi ner den jakten, skulle vi alla må så mycket bättre...
...tror Outi
(Stor kram för att du förmedlade denna berättelse.)
Skicka en kommentar