För en tid sedan fick jag ett SMS från en vän som satt och tittade på TV. Han satt och tittade på "Berg flyttar in" och reagerade på att jag var lik Carina Berg.
Jag blev förvånad! Hon som ser så bra ut. Hade lite svårt att se likheterna.

Häromdagen satt jag själv framför ett gammalt avsnitt av samma program. Tänkte på kommentaren som jag hade fått.
Hon ser bra ut. Men hon är inte "vacker" på det där skönhetsideala sättet. Utan det som gör henne vacker i mina ögon är att hon har en stark personlighet. Tänkte på andra personer som jag tycker är vackra. I nästan samtliga fall är de vackra för att de har en speciell personlighet.

Jämförde min och Bergs personlighet och hittade likheter. Nyfikenheten glittrar om henne, hon skrattar gärna, hon är busig, hon provar på saker och hon är intresserad av människor. Hon har självdistans.

Och här springer alla omkring och jagar skönhetsideal, när det enda som behövs är att du låter din personlighet blomstra och ta plats. Att du inte snällt fogar in dig i "ramen" utan vågar vara DIG själv.

Så just idag vågar jag tänka:
Skönheten sitter i personligheten
Jag är vacker!

Och så mycket härligare att vara vacker på ett sätt som kommer andra till del genom omtanke, lyssnande, nyfikenhet, skratt och busighet.

Att vara själv eller att vara ensam

Idag har jag haft en underbar dag.
Det kan säkert tyckas konstigt för somliga, för jag har inte pratat med en enda människa på hela dagen.
Nä, jag är inte hes. Jag har varit själv.

Men, märk ordet. Jag har varit själv, jag har inte varit ensam.
För mig är det stor skillnad. Jag har njutit av att vara själv, jag har inte saknat att ha personer omkring mig.

Tystnaden, avskildheten, reflekterandet tillsammans med den totala avsaknaden av måsten - har gjort dagen fantastisk.

Visst är julen förknippad med familjehögtid och det vore hemskt att inte känna tillhörighet, att vara ensam.
Men jag känner att jag har massor av värme omkring mig och personer som bryr sig om mig. Och jag vet också att jag mår som bäst när jag får vara själv ibland.

Varför får jag då en känsla av att många människor idag är rädda för att vara själva?
Hoppas jag bara inbillar mig!