Idag på min väg till jobbet gick det en man framför mig med vit käpp. Jag fascinerades över hur bra han klarade sig förbi grushögar, avspärrningar och dumt parkerade bilar. Han tog sig oskadd över vägen och hittade rätt till bron över ån.
Jag insåg att jag borde vara mer tacksam för att jag kan se.
Resten av vägen såg jag det jag tittade på. Jag lade märke till de vardagliga sakerna som normalt bara fladdrar förbi och som inte får någon uppmärksamhet - fast de i sig kan vara både fina och intressanta.
Gissar att det är en vanlig "åkomma" hos oss människor - att inte vara glad och tacksam för det vi har och inse det fulla värdet av det. Det gör vi först när vi mister det.
Har nu en lång oplanerad helg framför mig - det känns SKÖNT. Hela familjen verkar behöva det. Själv har jag drabbats av en förkylning och längtar mest efter att ligga nedbäddad med en god bok och att sova mycket.
Hoppas att vi alla får just den helg som vi längtar efter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar