Blev full i skratt igår när jag vaknade och tittade ut, det syntes inte ett spår av den gräsmatta som vi hade krattat fram i lördags;-) Bara att börja om - men nu har alla löv fallit från jätteträdet. Och barnen fick en gigantisk hög att leka i.
Kom efter en del inre diskussioner med mig själv iväg på en liten löptur. Att jag ska ha detta "inre" motstånd att ge mig iväg. Har det någonsin hänt att jag i efterhand har ångrat att jag har tränat? Nej, inte vad jag kan minnas! Varför ska jag då överhuvudtaget tveka? Om jag på förhand har bestämt mig är det mycket lättare, det är just när jag ger mig själv möjligheten att välja som "latmasken" dyker upp (för det måste väl vara den inom mig som tvekar, eller?).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar