Hur kommunicerar vi med våra barn?

Fick mig en tankeställare. Hur kommunicerar vi med barnen?

Hur ofta händer det inte att barnen kommer och frågar om vi kan göra något med dem eller åt dem. Vad är standardsvaret?
"Jag måste bara........"

Vad är det jag måste? Plocka undan efter maten? Nej det måste jag inte. Ta hand om tvätten? Nej det måste jag inte. Äta mellis? Nej det måste jag inte.

Däremot kanske jag vill plocka undan innan jag pysslar med barnen för att vi ska få plats vid bordet. Jag kanske vill hänga kläderna innan vi går ut så inte tvätten blir skrynklig. Jag kanske vill få något i magen innan vi spelar bandymatch, för att orka spela och tycka att det är roligt.

Varför säger jag inte det då? Att jag vill. Jag måste ju inte.
För jag vill inte att barnen ska lära sig att det finns en massa måsten i livet. De har alltid ett val.

Och måste-orden blir så ofta förknippade med tråkiga saker. Det behöver inte vara tråkigt att plocka undan och ta hand om tvätten. Det är lätt att våra tankar talar om för oss att det är tråkigt - men vi behöver inte vara offer för tankarna. Vi kan styra vad vi tänker!!

Från och med nu ska det bli mer vill och mindre måste när jag pratar med barnen!