Att skriva på bloggen gör att jag reflekterar och tänker över livet. Men också att jag känner mig "onyttig". Att jag slösar med tiden. Borde jag inte göra något annat just nu. Varför känner jag så?
Troligen den "duktiga flickan" som ställer till det - hon som bor på min vänstra (eller är det högra) axel och som säger till mig att jag hela tiden måste vara igång - hela tiden prestera.
Försöker borsta bort henne ganska ofta, men hittills har hon alltid kommit tillbaka. Vore skönt att bli av med henne för gott..... Men samtidigt har jag fått för mig att jag behöver henne - vad skulle jag göra utan henne? Skulle jag bara hamna i ett hörn och inte företa mig någonting?
Nej! Jag borde inte behöva henne. För jag vill göra saker. Och det är jag som ska bestämma vad jag vill göra - inte hon!!
Ska fundera på någon slags impregnering av axlarna - putsa upp dem, så att hon inte får fäste - utan bara glider av!
Upp till kamp!
3 kommentarer:
Hm, känner igen mig... Vad jag önskar att hon rutschade ner från min axel och aldrig lyckades klättra upp igen! :) Jag blir INTE en lyckligare människa av att ha henne klängandes och tjatandes...
Jag gillar ju affirmationer. Kanske de här skulle få henne att försvinna för gott?
•Jag älskar den jag är idag.
•Jag väljer att ge mig själv det jag behöver.
•Jag litar på min egen förmåga.
(PS. Hos mig sitter hon på vänster axel. På höger sitter underbara lilla skyddsängeln och försöker uppmärksamma mig om orden ovan.)
:)
Jag tycker att dina inlägg alltid är så intressanta, därför har jag nominerat din blogg och du har en award att hämta hos mig, om du vill.
Du hittar den på http://anvantonytt.blogspot.com/2010/05/award.html
Kram Outi
Jag känner igen den där presterande lilla syster Duktig som klättrar runt på axlarna med en liten piska. Ibland ruskar jag på mig och låter henne åka kana ner för ryggraden men då förväxlar jag henne med latmasken och så låter jag henne klättra upp igen.
Kanske hon somnar om jag bara sitter tyst tillräckligt länge och tittar på himlen? Eller så? :)
//Lena
Skicka en kommentar