Ligger visst lite efter;-)
Är det fler än jag som har snödroppar som precis har tittat upp ur jorden i sin "banner" överst på bloggen? Vasen i mitten har för länge sedan gått i kras och apelsin-/clementinplantan har hunnit bli fyra gånger så stor;-)
Dags att byta!! Men.....
jag tycker om att fotografera och vill ha mer bilder på bloggen, men jag tycker inte om att sitta framför datorn! Hur löser jag det? Bilder tar tid....
Varför då ha en blogg? Jo, jag tycker om att skriva och genom texten har jag koll på mig själv. Vad ägnar jag min tid åt? Vad tycker jag är viktigt? Vad funderar jag på? Det blir då lättare att göra livet bra!
Genom bloggen har jag också börjat följa några andra bloggar. Fascineras över hur man skapar ett slags vänskapsband med människor som jag aldrig har träffat. Personer som jag troligen aldrig hade kommit i kontakt med annars.
Men det är lätt att det blir lite "jag vill vara värdefull-varning". Man (jag!) blir ju så glad när någon har lämnat en kommentar.... Och så är jag där igen - jag är vad jag presterar.
Tänk om det till sist visar sig att det är den som fått flest kommentarer som vinner.....
6 kommentarer:
Ja, visst är det hätigt med den här moderna världen ibland. För några års sedan hade man vänner och that´s it liksom. Nu pratar jag om mina vänner, mina Facebookvänner och mina bloggvänner :)
Sen tror jag att det blir lite speciellt med de bloggvänner som tänker lite lika som jag om livet...
Tack för att du fick mig att reflektera över om jag fått kommentarer på mina inlägg eller inte! :) Men jag tror nog att det handlar mer om glädjen att få dela det som engagerar mig med någon annan. Inte för att få beröm men för att kanske känna att man berör (och på så vis glädjer!) någon annan. Det blir ju liksom en "positiv cirkel" av det liksom.
Fast det klart - det blir nog lätt att jag grubblar lite önödigt om jag inte får kommentarer (det måste ju faktiskt inte betyda att alla var helt ointresserade... :)
Och såklart - mår jag bra av att skriva mitt inlägg så kan jag ju vara 100 procent nöjd, eller hur?
Kram. Ha en fin vecka!
Jag har också funderat i de banorna, men det är väl som med allt annat, man får fokusera på det positiva, att det faktiskt känns som om man har något gemensamt med vissa andra bloggare, och att det uppstår någon slags halvt anonym distansvänskap.
Tittar man på bloggar som får 170 kommentarer på vart och vartannat inlägg, inser man ju att de blogginnehavarna inte har en chans att kommentera tillbaka (även om de gärna skulle vilja det). Det kan ju också skapa en känsla av stress!
Och så finns ju alla de där läsarna som aldrig ger sig till känna...
När jag jobbade som lärare, och hade en grupp med kanske 15 deltagare, och det bara dök upp 5, då lärde jag mig att tänka, att jag arbetar för dem som kommer till mitt klassrum, inte för dem som inte kommer dit, och det har hjälpt mig mycket även i andra sammanhang. Man verkar oftast i det lilla, och man är sällan huvudperson i någon annans liv. Ibland är man kanske inte ens statist, fast man tror att man har en stor roll.
Oj, nu blev den här kommentaren som ett eget inlägg... jag gick igång ordentligt på dina funderingar :)
Kram, Outi
Hej Anneli!
Tack för kommentaren på min blogg! :) Tack vare den hittade jag ju hit till din fina blogg. :) Och det är ju något som är väldigt roligt med att få kommentarer, genom dem hittar man ju nya spännande bloggar som man kanske aldrig hade hittat annars. :)
Ja, bloggvärlden är verkligen ett kapitel för sig och det finns nog alla möjliga anledningar till varför människor bloggar eller läser bloggar. För mig har det handlat om varför bloggar jag och för vem? Jag bloggar för att skriva är mitt kreativa sätt att uttrycka mig. Jag är en skrivande människa helt enkelt och en blogg gör ju att skrivandet blir helt och hållet på mina egna premisser. Jag vet att det finns människor som skriver vad de "tror" att folk vill läsa på sin blogg och det funkar kanske för dem. Men det skulle aldrig funka för mig. Jag skriver för min egen skull och inte för någon annan. Därför blir ju också min blogg spretig som 17. Det är sådan jag är.
Att det sedan är någon som vill läsa det jag skriver förundras jag över varje dag. Det värmer självklart mitt hjärta men jag har inget behov av att det skulle var flera 100-tals kanske 1000-tals människor som läser min blogg varje dag. Tvärtom skulle det nog skrämma mig. ;) Jag har inget behov av att "ragga" läsare. De som hittar mig de gör det och de som vill återkomma de gör det.
Jag blir glad för varenda kommentar jag får (för än så länge har jag bara fått snälla kommentarer) för jag gillar tvåvägskommunikationen. Mötet. Men jag vet också att jag har läsare som aldrig kommenterar och det är helt ok. Innan jag själv började blogga kommenterade jag aldrig på de bloggar jag var inne och läste så jag förstår hur de tänker de som aldrig kommenterar. Och de är lika mycket värda som läsare och besökare som de som kommenterar. :)
Sedan har jag ju inte reklam på min blogg så jag har inte heller det där behovet av att "ragga" kunder som kanske de har som tjänar pengar på sitt bloggande. Ju fler besökare = mer pengar i plånboken. Men är inte risken då att bloggandet blir ett tvång snarare än något roligt?
Hjälp, nu blev det fasligt långt här. Sorry!
Ha en fin vecka och sköt om dig!
Kram Lotta
Hej Anneli!
Tack för kommentaren på min blogg! :) Tack vare den hittade jag ju hit till din fina blogg. :) Och det är ju något som är väldigt roligt med att få kommentarer, genom dem hittar man ju nya spännande bloggar som man kanske aldrig hade hittat annars. :)
Ja, bloggvärlden är verkligen ett kapitel för sig och det finns nog alla möjliga anledningar till varför människor bloggar eller läser bloggar. För mig har det handlat om varför bloggar jag och för vem? Jag bloggar för att skriva är mitt kreativa sätt att uttrycka mig. Jag är en skrivande människa helt enkelt och en blogg gör ju att skrivandet blir helt och hållet på mina egna premisser. Jag vet att det finns människor som skriver vad de "tror" att folk vill läsa på sin blogg och det funkar kanske för dem. Men det skulle aldrig funka för mig. Jag skriver för min egen skull och inte för någon annan. Därför blir ju också min blogg spretig som 17. Det är sådan jag är.
Att det sedan är någon som vill läsa det jag skriver förundras jag över varje dag. Det värmer självklart mitt hjärta men jag har inget behov av att det skulle var flera 100-tals kanske 1000-tals människor som läser min blogg varje dag. Tvärtom skulle det nog skrämma mig. ;) Jag har inget behov av att "ragga" läsare. De som hittar mig de gör det och de som vill återkomma de gör det.
Jag blir glad för varenda kommentar jag får (för än så länge har jag bara fått snälla kommentarer) för jag gillar tvåvägskommunikationen. Mötet. Men jag vet också att jag har läsare som aldrig kommenterar och det är helt ok. Innan jag själv började blogga kommenterade jag aldrig på de bloggar jag var inne och läste så jag förstår hur de tänker de som aldrig kommenterar. Och de är lika mycket värda som läsare och besökare som de som kommenterar. :)
Sedan har jag ju inte reklam på min blogg så jag har inte heller det där behovet av att "ragga" kunder som kanske de har som tjänar pengar på sitt bloggande. Ju fler besökare = mer pengar i plånboken. Men är inte risken då att bloggandet blir ett tvång snarare än något roligt?
Hjälp, nu blev det fasligt långt här. Sorry!
Ha en fin vecka och sköt om dig!
Kram Lotta
Vad kul - kommentarer igen.....;-)
Tack alla tre för er långa inlägg -många kloka ord!
Som ni påpekar är det viktiga att utgå från sig själv. Sen är det bara roligt om någon berörs av det man skriver.
/Anneli
Hej Anneli!
Om den med flest kommentarer vinner så vill jag gärna lämna ett bidrag i din jakt på segern!
Kram Jenny
Skicka en kommentar