En sak slog mig häromdagen. Jag delar inte längre in veckan i vardag och helg på samma sätt som jag gjorde förr. För mig är det positivt. Det är lätt att gå och längta efter helgen och att det är just då man ska leva, trivas och göra roliga saker. Om jag lever så - innebär det att jag går miste om nästan tre fjärdedelar av livet.... Det vill jag inte!
Med andra ord vill jag leva även måndag till fredag. Och det känns som jag har blivit bättre på det. Ingen översvallande lycka på fredagskvällen men inte heller några jobbiga tankar på söndagskvällen. Nu är idag!
Gjorde det sista underarbetet i hallen i lördags förmiddag och började tapetsera. En lämplig dag när regnet strilade. På eftermiddagen lät vi hallen vara och gick istället ut i regnet. Vi gick på en liten promenad, barnen räddade sniglar och snäckor och hoppade i vattenpölarna. De var som två dränkta katter när vi kom hem igen - men lyckliga!
Barnen gav ytterligare uttryck för hur olika vi uppfattar saker. Allt beror på hur vi tänker. Under förmiddagen undrade de flera gånger om vi inte kunde gå ut snart - för tänk om det hann sluta regna innan vi kom ut.....
Vilken katastrof;-)
2 kommentarer:
Så sant, allt det du skriver. Inställningen till saker och ting spelar väldigt stor roll. Och varför skulle vi vilja slösa bort livet på tråkigheter?!
Kram.
Håller med dig till fullo. Jag vet inte riktigt när det var jag slutade dela in livet i vardag och helg, men mitt liv har blivit rikare på små dagliga glädjeämnen sen dess. Varje dag är en ny dag, och jag känner glädje när jag ska åka till jobbet. Förr var det mer "nää, nu måste jag snart åka, jag vill stanna hemma i stället", men vilken sinnesstämning hamnade man i då? Jo, man kände motvilja mot det mesta och irriterade sig på allt som hände under resan till och från jobbet och under hela arbetsdagen.
Nu känns livet mycket lättare att leva. Ibland handlar det faktiskt om något så enkelt som du skriver om, att byta fokus, att se på något genom barns ögon, att slappna av och uppleva nuet. Det som hände igår ligger bakom oss, och det som kommer i morgon vet vi ingenting om.
Kram Outi
PS. Mitt blogginlägg på "Vaktmästarn funderar" idag (tisdag) handlar om resan till och från arbetet.
Skicka en kommentar