måndag 8 augusti 2011

Livet förändras

Ringrostig! Det är nu mer än 3 månader sedan mitt förra inlägg. Jag har inte kunnat skriva om det som rör sig i mitt huvud utan att hela tiden behöva tänka på vad jag kan skriva och hur jag formulerar mig.

Flera av er har undrat hur det är och vart jag har tagit vägen. Jag vill därför skriva och berätta. Är sugen på att börja skriva igen, men jag får se om det blir så. Tiden och orken ska finnas och den behövs till mycket annat just nu.

Ibland händer det saker i livet. Saker som vi inte har räknat med. De senaste månaderna har mitt liv helt kastats om. På fyra månader har jag gått från att leva ett "kärnfamiljsliv" som jag trodde var bra, till att leva ensam och med mina barn varannan vecka. I mångas öron kan det säkert låta som en katastrof - men för mig är det långt ifrån någon katastrof.

Jag har funderat mycket på hur livet ska vara, vad jag kan förvänta mig av livet. Vad som är viktigt och vad som inte är det. Under en turbulent tid pusslades bitar ihop. Bitar som var och en för sig, inte hade sagt mig något. Men när jag började sätta ihop bitarna, blev bilden en annan.

Pusslet resulterade i att det var dags att avrunda mitt och min sambos gemensamma liv. Ett liv som vi har delat i över 15 år. Vi har haft många fina år som jag kommer att minnas med värme.

Det är många känslor och funderingar som rör sig i huvudet under en sån här process. Förutom det som rör förhållandet i sig är det mycket annat som länkas samman under ett långt förhållande. Barn, vänner, familj, hus, saker, ekonomi..... Och allt måste vi nu hitta nya lösningar på.

Känner harmoni i att få skapa mitt eget liv. Att bygga upp ett hem till mig och barnen, att få tid att vårda och utveckla relationerna till nya och gamla vänner. Att ta ansvar för och skapa det liv som jag vill leva. Nu hänger det på mig hur jag formar resten av mitt liv!

Det har varit några mycket intensiva månader och kommer så att vara ett tag till, med många praktiska saker som ska lösas. Hela tiden dyker nya frågor, nya saker som behöver göras upp. Samtidigt känner jag att jag hela tiden växer som människa. Jag känner att jag är på rätt väg!

Det som förvånar mig mest är att jag mår bra. Visst får jag svackor och är ledsen, men de är kortvariga. Snart är jag på benen igen, skakar av mig och säger att jag fixar det.

Ta vara på livet och lev det på det sätt som passar dig!

3 kommentarer:

Min plats i solen sa...

Välkommen tillbaka vännen! Du har varit saknad ska du veta och visst har vi förstått att din tid har behövts läggas på annat. På livet.

Det är omtumlande månader du har varit med om och samtidigt som jag blir sorgsen då jag läser dina ord känner jag faktiskt främst glädje, hopp och beundran för dig. För du är så otroligt klok och lyssnar verkligen till din kropp och dina känslor. Och det känns härligt att läsa att du mår bra och känner att du är på rätt väg. Livet går in i en ny fas och jag är övertygad om att du kommer att omfamna det nya och möta det med nyfikenhet och styrka.

Jag hoppas att du fortsätter att blogga men har full förståelse för att din tid och kraft behövs på andra ställen just nu. Ta den tid du behöver. Dina läsare finns kvar här.

Ta hand om varandra!

Kram Lotta

Vida sa...

Livet kan verkligen förändras snabbt.. och ibland hinner man med och ibland känns det som om man inte gör det.. och att skriva så mkt eller litet du vill är ditt val. I min värld måste man inte berätta allt och ibland har man behov av att skriva av sig och ibland inte... Men jag förstår att det är mkt att anpassa er till och nya vägar som måste läggas...

Var rädd om dig!
Varm kram från Liv

NjutVarjeDag sa...

Tack! Suger i mig av era snälla, kloka ord!

kram
Anneli