Är det okej att bara vara?

Är det okej att jag sitter inne framför datorn en kväll?
Trots att solen skiner ute och jag inte har någon anledning att sitta här? Visserligen känner jag mig lite håglös och ur gängorna. Men det är väl bara att "rycka upp sig"....!?

Önskar att jag kunde lära mig konsten att bara vara. Att inte bli rastlös i hela kroppen när jag inte tar mig för något. Att inte känna mig onyttig om jag sätter mig med en bok. Att inte ha dåligt samvete när jag inte "producerar". För vem ska jag bevisa något?

Det finns ingen som jag behöver bevisa något för. Det är ingen som kräver det av mig. Förutom jag själv!

Det svåra är att veta vad jag vill just nu! Jag tycker om att göra saker, jag tycker om att hålla mig sysselsatt - men inte precis hela tiden. Och hur ska jag förstå, veta vid vilka tillfällen som jag mår bäst av att bara göra ingenting?

Det är snart dags att avrunda kvällen. Och vad har jag gjort för vettigt av den? Nä, ingenting.
Det är just den tanken som gör kvällen till en dålig kväll. Om jag istället kunde tänka
"vad skönt det var att bara sitta och surfa ikväll. Det var vad jag behövde idag".
Då blir plötslig samma kväll meningsfull.....

Jo, jag behövde ta det lugnt ikväll!!

Medelhavet?

Det känns som att bo vid medelhavet. Varmt och behagligt från tidig morgon till sen kväll (troligen även natt - men då sover jag!).

Passar på att vara ute mycket. Har fått ny energi - småprojekten avlöser varandra. Försöker hitta nya anledningar att vara ute för att inte behöva gå in och ta tag i saker där;-)

Jag är lycklig som får bo i ett hus. Bara att öppna altandörren och gå in och ut som jag vill hela dagen.

Gick en kvällspromenad härom kvällen. Det var så vackert. Vatten, vackra vyer och grönska. Önskade att jag hade kameran med mig - men det är nästintill omöjligt att fånga känslan i en bild. Den lagrades på näthinneminnet och i hjärtat istället. Enda nackdelen är att den lätt bleknar med tiden.

Bra morgon!

Det är lätt hänt att mornarna blir fokuserade på att få iväg familjen till dagis, skola och jobb. Strävar efter att inte skapa stress för barnen, att inte behöva "jaga" på dem. Men för egen del är det knappt tillfälle att relaxa - utan det gäller att optimera och helst göra flera saker på en gång, för att både jag och barnen ska vara klara samtidigt.

Imorse tog vi frukosten och satte oss på trappen och åt. Önskar att jag gjorde det oftare. Det är så lugnt och rofyllt att tidigt på morgonen komma ut och uppleva grönskan och trädgården. Kroppen fylls av ro och harmoni (som åtminstone hänger i några minuter efter att vi har gått in igen och stängt altandörren efter oss;-)).

Fram för fler rofyllda, soliga sommarfrukostar i det gröna!

Var rädd om dig själv, så är du rädd om vår värld.

En liten nyhet, bland många andra. Jag hoppas att den ger ringar på vattnet och att fler väljer aktivt.

Den handlar om hårprodukter och dess innehåll av skadliga ämnen. Naturskyddsföreningen har gjort en undersökning som visar att "konventionella" hårprodukter innehåller farliga ämnen - trots detta använder många dessa produkter. Jag frågar mig varför? Idag finns det så många alternativ.

Var egoistisk - tänk på dig själv, gör ett medvetet val som är bra för dig. Är det bra för dig - är det bra för oss andra också!

Läs nyheten på Nyhetskanalen.

Sent omsider....

En del har tillbringat dagen i galaklänning och diadem i håret, själv har jag målat dörrlister stående på en pall från IKEA. Alla lever vi olika liv!

Har precis insett en sak. De flesta vet det långt tidigare i livet. Jag måste vara sladdbarn, men har inte insett det förrän nu.

Var denna plötsliga insikt kommer från?

Jo, min bror fyllde 40 år igår. Stort GRATTIS!
Med andra ord måste jag vara sladdbarn, hur kan jag annars ha en bror som är 40;-) För själv är jag väl fortfarande 25...?

Gammal kärlek

Såg jag ett äldre par som höll varandra i handen. Av någon anledning blir jag alltid lite rörd av det. Det ser så sött ut.
Och ganska ovanligt - tyvärr!

Vad beror det på? Är det en generationsfråga? Höll man inte varandra i handen förr? Har svårt att tro att man inte gjorde det.
Jag har en känsla av att de äldre par som håller varandra i handen ofta har funnit varandra på senare år. De är med andra ord nyförälskade - och att hålla handen som nyförälskad är inte lika förvånande;-)

Tror det handlar om hur vi vårdar och tar hand om kärleken. Efter femtio år (eller även 5 år) tillsammans, är det lätt att glömma bort de små vardagliga kärleksförklarningarna. Trots att de troligen är viktigare än någonsin.

Varför gör vi inte som hundarna och de små barnen? Spring och möt de du älskar med en svansviftning eller en kram!

Slösa mer kärlek och var glad att du har någon att slösa den på!

Se dig omkring

I eftersnacket efter ett möte, precis innan lunch, ringde telefonen.
Några kollegor hade fixat engångsgrill och korv. Istället för värmd mat i mikron blev det picknickpläd och korv i det gröna. Tack ni handlingkraftiga och spontana kollegor;-)

När vi satt där, konstaterade vi att vi är lyckligt lottade. Hur många har kontoret precis bredvid vattnet? Jag har själv fönsterutsikt mot strömmande vatten och grönområde. En liten bit bort ligger en sluss inbäddad i grönska.

Det är lätt att ta för givet. Inser dock att jag skulle fascineras av hur fint det var om jag besökte någon annans arbetsplats om den låg som vår.

Men jag går ju här varje dag......

Men det vackra falnar inte med tiden. Det är vi som slutar att se!

Se dig omkring - vad har du omkring dig, som du borde se på nytt?