Är det okej att bara vara?

Är det okej att jag sitter inne framför datorn en kväll?
Trots att solen skiner ute och jag inte har någon anledning att sitta här? Visserligen känner jag mig lite håglös och ur gängorna. Men det är väl bara att "rycka upp sig"....!?

Önskar att jag kunde lära mig konsten att bara vara. Att inte bli rastlös i hela kroppen när jag inte tar mig för något. Att inte känna mig onyttig om jag sätter mig med en bok. Att inte ha dåligt samvete när jag inte "producerar". För vem ska jag bevisa något?

Det finns ingen som jag behöver bevisa något för. Det är ingen som kräver det av mig. Förutom jag själv!

Det svåra är att veta vad jag vill just nu! Jag tycker om att göra saker, jag tycker om att hålla mig sysselsatt - men inte precis hela tiden. Och hur ska jag förstå, veta vid vilka tillfällen som jag mår bäst av att bara göra ingenting?

Det är snart dags att avrunda kvällen. Och vad har jag gjort för vettigt av den? Nä, ingenting.
Det är just den tanken som gör kvällen till en dålig kväll. Om jag istället kunde tänka
"vad skönt det var att bara sitta och surfa ikväll. Det var vad jag behövde idag".
Då blir plötslig samma kväll meningsfull.....

Jo, jag behövde ta det lugnt ikväll!!

Medelhavet?

Det känns som att bo vid medelhavet. Varmt och behagligt från tidig morgon till sen kväll (troligen även natt - men då sover jag!).

Passar på att vara ute mycket. Har fått ny energi - småprojekten avlöser varandra. Försöker hitta nya anledningar att vara ute för att inte behöva gå in och ta tag i saker där;-)

Jag är lycklig som får bo i ett hus. Bara att öppna altandörren och gå in och ut som jag vill hela dagen.

Gick en kvällspromenad härom kvällen. Det var så vackert. Vatten, vackra vyer och grönska. Önskade att jag hade kameran med mig - men det är nästintill omöjligt att fånga känslan i en bild. Den lagrades på näthinneminnet och i hjärtat istället. Enda nackdelen är att den lätt bleknar med tiden.

Bra morgon!

Det är lätt hänt att mornarna blir fokuserade på att få iväg familjen till dagis, skola och jobb. Strävar efter att inte skapa stress för barnen, att inte behöva "jaga" på dem. Men för egen del är det knappt tillfälle att relaxa - utan det gäller att optimera och helst göra flera saker på en gång, för att både jag och barnen ska vara klara samtidigt.

Imorse tog vi frukosten och satte oss på trappen och åt. Önskar att jag gjorde det oftare. Det är så lugnt och rofyllt att tidigt på morgonen komma ut och uppleva grönskan och trädgården. Kroppen fylls av ro och harmoni (som åtminstone hänger i några minuter efter att vi har gått in igen och stängt altandörren efter oss;-)).

Fram för fler rofyllda, soliga sommarfrukostar i det gröna!

Var rädd om dig själv, så är du rädd om vår värld.

En liten nyhet, bland många andra. Jag hoppas att den ger ringar på vattnet och att fler väljer aktivt.

Den handlar om hårprodukter och dess innehåll av skadliga ämnen. Naturskyddsföreningen har gjort en undersökning som visar att "konventionella" hårprodukter innehåller farliga ämnen - trots detta använder många dessa produkter. Jag frågar mig varför? Idag finns det så många alternativ.

Var egoistisk - tänk på dig själv, gör ett medvetet val som är bra för dig. Är det bra för dig - är det bra för oss andra också!

Läs nyheten på Nyhetskanalen.

Sent omsider....

En del har tillbringat dagen i galaklänning och diadem i håret, själv har jag målat dörrlister stående på en pall från IKEA. Alla lever vi olika liv!

Har precis insett en sak. De flesta vet det långt tidigare i livet. Jag måste vara sladdbarn, men har inte insett det förrän nu.

Var denna plötsliga insikt kommer från?

Jo, min bror fyllde 40 år igår. Stort GRATTIS!
Med andra ord måste jag vara sladdbarn, hur kan jag annars ha en bror som är 40;-) För själv är jag väl fortfarande 25...?

Gammal kärlek

Såg jag ett äldre par som höll varandra i handen. Av någon anledning blir jag alltid lite rörd av det. Det ser så sött ut.
Och ganska ovanligt - tyvärr!

Vad beror det på? Är det en generationsfråga? Höll man inte varandra i handen förr? Har svårt att tro att man inte gjorde det.
Jag har en känsla av att de äldre par som håller varandra i handen ofta har funnit varandra på senare år. De är med andra ord nyförälskade - och att hålla handen som nyförälskad är inte lika förvånande;-)

Tror det handlar om hur vi vårdar och tar hand om kärleken. Efter femtio år (eller även 5 år) tillsammans, är det lätt att glömma bort de små vardagliga kärleksförklarningarna. Trots att de troligen är viktigare än någonsin.

Varför gör vi inte som hundarna och de små barnen? Spring och möt de du älskar med en svansviftning eller en kram!

Slösa mer kärlek och var glad att du har någon att slösa den på!

Se dig omkring

I eftersnacket efter ett möte, precis innan lunch, ringde telefonen.
Några kollegor hade fixat engångsgrill och korv. Istället för värmd mat i mikron blev det picknickpläd och korv i det gröna. Tack ni handlingkraftiga och spontana kollegor;-)

När vi satt där, konstaterade vi att vi är lyckligt lottade. Hur många har kontoret precis bredvid vattnet? Jag har själv fönsterutsikt mot strömmande vatten och grönområde. En liten bit bort ligger en sluss inbäddad i grönska.

Det är lätt att ta för givet. Inser dock att jag skulle fascineras av hur fint det var om jag besökte någon annans arbetsplats om den låg som vår.

Men jag går ju här varje dag......

Men det vackra falnar inte med tiden. Det är vi som slutar att se!

Se dig omkring - vad har du omkring dig, som du borde se på nytt?

Lugnare, men snart frustrerad?

Vi har haft en hektisk period med mycket, både jobb och fritid. Nu känns det som vi är på väg ut på andra sidan och har tid att andas igen. Det känns skönt! Behöver återhämtningspauser ibland. För att hinna ifatt - både fysiskt och psykiskt.

Känner att krafterna har börjat återvända. Vill göra saker, fixa projekt! Tänker på utekök, göra iordning fönster, måla trapp och mycket annat. Men först är det alla nya dörrposter inne som ska få färg. Och tiden brukar inte räcka till så mycket.

Blir ofta frustrerad av alla idéer som har en förmåga att ploppa upp inne i huvudet. Tänk om det gick lika fort att fixa som går att komma på nya idéer. Skulle vilja stänga av och bara tänka på det jag har framför mig just nu - inte allt som jag vill göra sen.
Men det är svårt.....

Vore inte dumt med en vecka hemma, att bara få fixa och trixa. Men det kanske är tur att det inte finns sådana veckor - skulle antagligen bara bli frustrerad över att jag inte hann mer;-)

Många år sedan ;-)

Studenttider.

Det är nu många år sedan, men varje år när det är dags för nya ungdomar att ta studenten, påminns jag om min egen studenttid. Intensiv - men rolig!

I vår stad är det tradition för studenterna att åka omkring på traktorflak genom staden. Idag är inte en dag för detta. Det har regnat konstant hela dagen. Inte alls det rätta vädret för fina, korta vita klänningar och öppna sandaler med höga klackar.

Men något säger mig att det är vi, som betraktar allt på avstånd, som tänker mest på detta. De som springer ut idag - gör det bara en gång i livet. Och råkar det regna just då, så är det synd - men inte mycket att göra åt.
De kommer garanterat se till att få en härlig, rolig dag som de kan minnas resten av livet.

Jag hoppas att de fortsätter att tänka i samma banor: Påverka det som går att påverka, acceptera det de inte kan göra något åt.

Ett stort grattis till alla studenter!

Lätt att döma?

Har funderat lite på uttrycket "du måste älska dig själv för att kunna älska andra".

Är det inte samma sak åt andra hållet - om du hela tiden letar fel och brister hos dina medmänniskor, gör du inte det omedvetet även hos dig själv?
Var mer överseende mot andra och du får lättare att vara överseende med dig själv.

Jag försöker att inte vara dömande, men ändå trillar jag dit. Det är så lätt att för sig själv eller i goda vänners lag ha åsikter och kommentarer om andra.

Stod och väntade på bussen häromdagen och bestämde mig för att jag skulle se och tänka något uppskattande om alla som gick förbi. Det visade sig också vara lätt - alla hade någonting som jag kunde lyfta fram.

Testa själv!

Tänk om du alltid bar med dig känslan av att alla du möter letar efter och ser något fint hos dig. Ingen noterar eller tycker det är värt att uppmärksamma dina mindre smickrande sidor.

Visst vore det härligt!

Är du rik?

Jag gillar kloka ord. Bäst gillar jag när någon har lyckats samla mängder av visdom i en enda mening.

Det är inte den som har lite, utan den som önskar mer som är fattig.

Var tacksam och glad över det du har. Du får gärna önska dig mer, men glöm inte det du har!! Det är värt väldigt mycket!

Ofta är det materiella saker som vi ägnar mycket av våra "vill ha funderingar" åt. Men är det inte så - att när vi har fått det vi längtar efter, byter vi fokus och kommer på något annat vi ännu inte har - men så gärna vill ha.....

Vi kommer aldrig att bli nöjda genom sakerna, det kommer alltid finnas något som vi inte har. Enda sättet att bli mer nöjd är att uppskatta det som är och det du har just nu.

Sommar, fågelkvitter, röster

Sitter med balkongdörren öppen. Fredag kväll, en del pyssel återstår innan det är dags att ta kväll. Barnen ligger och sover.

Genom balkongdörren flödar sommaren in. Solstrimmor in på vardagsrumsgolvet fast timmen är sen. Fåglarnas kvitter blandas med rösterna från människor som umgås.

En härlig svensk försommarkväll.

Allting ligger framför oss. Möjligheterna känns outömliga. Massor av saker som jag vill göra, genomföra. En bråkdel kommer att hinnas med. Vill slänga alla önsketankar om allt jag vill åstadkomma långt, långt bort. Men de är för tunga......, de kastas sällan tillräckligt långt bort. Rätt som det är snavar jag på dem igen.

Tänk att bara sätta sig ned och njuta - här och nu!

NU!

Lycka

Lyckan är sällan gigantisk och översvallande. Den finns ofta i det lilla och enkla -börja leta där!

Det finns ett ordspråk som säger "Lyckan kommer till dem som skrattar".

Så leta på din väg efter saker som får dig att skratta och efter människor som du kan skratta med.

Lycka till!

Tid att andas

Det känns skönt. Arbetsbelastningen är nu mer normal igen. Det gick vägen;-)

Nu är det kalas, födelsedagar, vänträffar m.m. som ger fullt upp på fritiden istället. Kan kännas mycket - men jag ska komma ihåg att det är roliga saker!!

Imorgon fyller min älsklingstjej 7 år. Har svårt att förstå att det har gått 7 år sedan jag höll det lilla knytet i famnen för första gången. Nu har det blivit ett ganska stort knyte;-) En alldeles egen, unik individ - men också till viss del en liten kopia av mig själv.

Häromdagen ville hon "klättersnurra" på mig. Jag avböjde eftersom jag för en tid sedan gjorde samma sak med lillebror och det slutade med ett olycksfall. Hon säger då till mig
"men mamma det är bara att försöka igen - ge inte upp för att du har misslyckats en gång".

Jojomen...., det budskapet har tydligen nått fram;-)