onsdag 30 juni 2010

Är det okej att bara vara?

Är det okej att jag sitter inne framför datorn en kväll?
Trots att solen skiner ute och jag inte har någon anledning att sitta här? Visserligen känner jag mig lite håglös och ur gängorna. Men det är väl bara att "rycka upp sig"....!?

Önskar att jag kunde lära mig konsten att bara vara. Att inte bli rastlös i hela kroppen när jag inte tar mig för något. Att inte känna mig onyttig om jag sätter mig med en bok. Att inte ha dåligt samvete när jag inte "producerar". För vem ska jag bevisa något?

Det finns ingen som jag behöver bevisa något för. Det är ingen som kräver det av mig. Förutom jag själv!

Det svåra är att veta vad jag vill just nu! Jag tycker om att göra saker, jag tycker om att hålla mig sysselsatt - men inte precis hela tiden. Och hur ska jag förstå, veta vid vilka tillfällen som jag mår bäst av att bara göra ingenting?

Det är snart dags att avrunda kvällen. Och vad har jag gjort för vettigt av den? Nä, ingenting.
Det är just den tanken som gör kvällen till en dålig kväll. Om jag istället kunde tänka
"vad skönt det var att bara sitta och surfa ikväll. Det var vad jag behövde idag".
Då blir plötslig samma kväll meningsfull.....

Jo, jag behövde ta det lugnt ikväll!!

2 kommentarer:

Helene sa...

Åh, vad lätt det är att känna sig onyttig, men du har ju helt rätt i att din kväll blev "meningsfull". Nån timmes surfande borde också vara helt legitimt och godkänt som hälsosamt "bara vara" :)

Känner som du - blir lätt frustrerad och känner mig onyttig... Jag jobbar ständig på att hitta balansen mellan att sysselsätta mig för fullt och att koppla av, men grr, vad svårt det är :)

Vi jobbar vidare!

Ha en toppenbra dag.

Kram, Helene

Outi sa...

Varifrån härstammar egentligen den där känslan av att allt man gör ska vara "nyttigt"? Jag kan känna ett enormt dåligt samvete när jag sitter vid datorn och surfar, när jag är ledig och solen skiner ute. Men varför? Jag gör ju det jag vill göra just då. Räcker inte det? Kanske behöver vi avprogrammera oss? Att vara är väl lika viktigt som att göra?

Kram Outi