Hinna med att njuta

Tack och lov har jag lyckats i min strävan att allt inte behöver vara perfekt jämt. Det kan märkas i små detaljer. Jag tycker om att ta en kopp te och en mörk pralin och sätta mig en stund på kvällen. För ett år sedan unnade jag mig detta när allt annat var fixat. Med andra ord var det inte alltid jag hann.... Nu kan jag sätta mig en stund tidigare på kvällen och varva ned lite. Det innebär inte att blir mindre gjort - utan den lilla stunden ger istället ny energi att fixa.
Varför är jag tvungen att påpeka det? Gör det något om jag inte hinner lika mycket? Har en del att lära ännu!

Jag börjar också sakta lära mig att inte nödvändigtvis läsa posten eller något annat under dessa små stunder. Det är okej att bara sitta - utan att prestera något samtidigt.
Igår kväll tog jag mitt te, min pralin och en filt och satte mig ute på altanen en liten stund. Utan att läsa något. Njöt av vår trädgård. Njöt av alla ljud. Tror traktens alla fåglar var på besök.

Behöver dessa korta stunder av återhämtning för att orka med och hinna med.

Vill du?

Kan vi inte göra något - eller vill vi inte?

Det finns många som hävdar att de inte köper ekologisk/närproducerad mat, för att den är dyrare..... och det är den ofta. Det är dessutom logiskt att den är det! Hög kvalitet kostar ofta mer. Om vi köper andra materiella saker är det många som är villiga att betala mer för en högre kvalitet - men inte för mat. Maten vi stoppar i oss ger oss bara tillfredsställelsen att kunna gå, hoppa, springa, skratta, kramas eller LEVA som man kan sammanfatta det.....!

För en del kan kostnaden vara en rimlig orsak att skylla på. För de som precis har pengar för att klara vardagen och som sällan kan unna sig något. Men större delen av de som bor i Sverige idag tror jag har råd, om de vill.....
Du behöver inte köpa allt ekologiskt eller närproducerat - men du kan överväga alternativet när du handlar - och köpa några saker till en början.

Extra intressant är det att höra att de personer som tycker det är för dyrt att köpa ekologiskt/närproducerat, inte heller tycker att det är ett alternativ att köra biogasbil. Trots att jämförelsekostnaden för biogas är 10.54 kr/l jämfört med bensinpriset på 13.27 kr/l. Kanske är det inte priset som är avgörande....

Jag förstår att det är roligare att köpa en mobiltelefon, platt-TV, nya möbler - eller något annat. Men det rimmar illa med en inställning att inte ha råd att göra något för att komma tillrätta med de problem som vi uppenbarligen har på vårt begränsade klot!

Jag är övertygad om att alla kan göra något, mer än vad vi gör idag! Frågan är bara om vi vill. För om vi inte vill - kan vi inte!!

Vad kan du göra idag, imorgon? Börja med något litet och lägg till varefter.

Finns bara det vi ser?

Vi människor anser oss vara högt stående varelser, med förmåga att tänka abstrakt. Ibland funderar jag över hur väl det stämmer.

När en vulkan på island får ett utbrott och ger upphov till askmoln som vi kan se och följa resulterar det i väldigt mycket aktiviteter. Alla dessa andra utsläpp som vi ansvarar för och som är betydligt allvarligare, men som vi inte kan se, vilken uppmärksamhet får de?

Jag tror att vi skulle agera på ett helt annat sätt om vi kunde se vad som händer med den koldioxid som vi släpper ut - om vi kunde se att mängderna ökar och effekterna av detta.

Så hur abstrakt kan vi tänka när vi inte ens kan lägga ihop ett och ett och göra en bild för oss själva om vart vi är på väg.

En annan förunderlig sak är att det räcker med en löpsedel kring något ämne i ex. chips - för att alla ska sluta köpa. Sen stoppar vi i oss en mängd konstiga tillsatser varje dag och de är allt annat än naturliga. Men...., det är en annan sak. Eller......??

Det borde vara ren självbevarelsedrift att ta hand om sig själv och det som ger oss förutsättningar för att leva.

Pensionärer...

Puuh...., söndag kväll och snart dags för lite sömn. Har varit inne sedan jag kom hem i fredags. Ingen utelek med barnen, ingen löptur - inte ens en tur till soptunnan;-) Känner mig lite instängd.....
Nejdå - jag är inte sjuk. Vi har tapetserat, tapetserat och tapetserat och slutligen sitter det nu nya tapeter i hela vardagsrummet.

Radion fick stå på som lite extra sällskap, hörde en sak som fick mig att spinna vidare i tanken:
Om någon säger pensionär - visst är det lätt att få en bild av en liten tant, med hatt på huvudet, knälång kjol och en brun alt. grå kappa. Att de är klädda så kanske inte är för att visa att de är pensionärer, utan kanske helt enkelt för att det var de kläderna som var moderna när de var yngre.
Och det stämmer ganska bra - för de "nya" pensionärerna är ju faktiskt inte klädda så.

Tänk om 40 år - då kommer pensionärerna gå omkring i minikjol, tajts och basketkängor.....
Och unga kanske går omkring i hatt, knälång kjol och brun kappa....;-)

Det ni!

Se det fina i vardagen

Fick ett tankvärt mejl från en vän igår.

En kall januarimorgon i Washington DC 2007, stod det en man och spelade under en timme. Under tiden passerade 2000 personer. När violonisten hade spelat oavbrutet i 45 minuter hade 6 personer stannat för att lyssna en kort stund (det var fler barn som ville stanna - men de blev snabbt ivägsläpade av föräldrarna). Ett 20-tal personer hade lagt pengar i hans hatt, men de flesta saktade inte ens in. Violinisten fick sammanlagt ihop 32 dollar. När musikanten slutade att spela efter 1 timme, blev det tyst. Ingen lade märke till att han slutade och ingen applåderade.

Tror inte att någon blir förvånad över detta - de flesta av oss agerar på samma sätt när en gatumusikant står och spelar. Det intressanta i detta fall var att det var Joshua Bell som spelade, en av världens främsta violinister och musiker. Han spelade några av Bachs mest krävande stycken på en violin värd 3,5 milj dollar.
Två dagar tidigare hade Joshua Bell spelat för utsålda hus i Boston, biljetterna kostade i genomsnitt 100 dollar......

Du drar säkert din egen slutsats av historien. Jag drog flera:

• Låt oss bli bättre på att se, upptäcka och njuta mer av de vackra små sakerna i vardagen.
• Vi styrs mycket av andra, ofta omedvetet. Att gå på en konsert och lyssna på en berömd violinist är fint och något "man ska göra". Att stanna och njuta av en gatumusikant är inte särskilt belevat och ingenting att skryta med. Ändra på detta - lyssna på dig själv, gör det just du tycker om - inte vad andra tycker att du borde göra.
• Se barnen som små läromästare. Det finns mycket som de kan lära oss. Lyssna och lär av barnen runt omkring dig. De är små mästare på mindfulness och ypperliga på att njuta av nuet. Om vi bara la lite av den kraft som vi lägger på att lära barnen vad vi kan, på att istället lära oss av dem, då är jag övertygad om att vi alla skulle må mycket bättre!

Eller för att sammanfatta som det stod i mejlet:
Om vi inte väljer att stanna till när en av världens bästa musiker spelar några av världens bästa stycken på ett av världens finaste instrument…
HUR MYCKET ANNAT GÅR VI INTE MISTE OM?

Dörren öppen....

En lugn och skön dag hemma. Mys och lite pyssel med en tjej som nu mår ganska bra. Bakat, sytt och tittat på film.

Det var riktigt kallt imorse, men solen lockades fram och det blev riktig vårvärme på framåt dagen. Härligt att ha altandörren öppen hela eftermiddagen, ger riktig sommarkänsla!

Känner hur jag varvar ner. Kommer ifatt mig själv igen.

Tänk om det var en ledig, oplanerad dag lite då och då mitt i veckorna som stod på spel i lotterierna - då skulle jag börja köpa lotter! Hellre det än drösvis med pengar som lottas ut. De skulle bara ge mig huvudbry om vad jag skulle göra av dem. Jag tror inte att det spelar någon roll hur mycket pengar man har - mycket vill bara ha mer.
Nä..., jag är tacksam och glad att jag har tillräckligt med pengar för att slippa bekymra mig om det vardagliga. Jag kan köpa mat, jag kan köpa de kläder som barnen behöver och jag kan unna mig saker då och då.

Lyckan hänger inte i saker och pengar utan i att vara nöjd med det jag har. Och det som jag inte är nöjd med - det får jag försöka förändra. Vi är inga offer under omständigheterna - vi har alltid ett val!

Göra dina egna val!

Rivstart

Helgen avslutades med akutbesök för dotter och D. Det var astman som gjorde sig påmind igen, vi försökte få bukt med den under hela gårdagen - men vid midnatt gick det inte längre. De blev kvar till eftermiddagen, så det blev långvarigare än vanligt.

Tur att det är en tapper tjej. Besökte henne på sjukhuset vid lunch. Det är fascinerande vad fort de återhämtar sig. Vi vuxna (inte bara män....) känner hela tiden efter när vi är sjuka och tycker synd om oss själva;-). Barn växlar från noll till hundra. Ett halvt dygn efter att hon knappt får luft - dansar hon svandans.... Visserligen andfådd - men det verkar inte bekomma henne.

Skönt att ha dem hemma igen - nu blir det "kurering" i några dagar. Då förträngs högarna som växer. Det är irrelevant - viktigast är att de jag tycker om mår bra - det andra är sekundärt.

Längesen sist

Sitter och tittar ut - solen skiner. Det ser lockande ut. Småkrassliga barn gör att vi är inne. Hoppas solen är kvar till eftermiddagen - då får det bli en löptur!

Över en vecka har gått sedan jag var inne sist. Det är "mycket" nu. Försöker behålla lugnet och lyckas bra med det - men tillfällena att ägna sig åt att skriva har inte prioriterats. I stunder när det är mycket på jobbet - gäller det att fylla på reserverna genom att umgås med familj och vänner. Inte genom umgänge med datorn;-)

Håller på att fixa här hemma - tapetsera bland annat. Men det har fått ta sin tid. Det gäller att behålla balansen. Är det mycket på jobbet - får det inte vara för mycket hemma. Har sänkt kraven för hur det få se ut här hemma. Det är jag och min familj som bor här - ingen annan! Det viktiga är att vi trivs - inte att andra tycker att det är fint!

Nu ska jag mot mina principer - sätta mig med lite jobb en stund. Kommer att må bättre av att ha klarat av några saker innan jobbveckan kör igång igen.

Ta vara på er! Hoppas vi ses snart igen!

Livet kan inte vänta!

Hittade en bok på biblioteket som jag har läst den senaste veckan. Jag har bara klarat att läsa en bit i taget för den "biter" tag, den gör ont, men den ger också så mycket mer. I boken får man följa tre tjejer i min egen ålder som är obotligt sjuka i cancer.

Jag slås av den livsglädje tjejerna utstrålar, trots deras situation. De vet inte hur långt de har kvar att leva. Ett år eller 20 år? Det enda de vet är att deras tid är begränsad. Är det så att det krävs att vi utsätts för en sådan situation för att vi verkligen ser till att leva - helt och fullt! Det kan inte vara så!!

En av tjejerna går bort under tiden boken skrivs, vilket berör särskilt djupt. Tjejerna hade varsin blogg och när jag hade avslutat boken, ville jag se hur livet var för de andra två tjejerna. Jag fick en chock! Båda hade lämnat detta liv. Hur kunde det gå så fort för dem bägge?

Fundera på vad som verkligen betyder något i våra liv! Låt oss sluta bekymra och och reta upp oss på småsaker. Ta vara på livet! Njut av det så gott du kan. Gör saker som du tycker är roligt! Var med de som gör dig glad! Ta hand om och var snäll mot dina medmänniskor! Slösa på skratt och leenden!

Allas liv är begränsade. Ingen lever för evigt. Men förhoppningsvis får vi leva länge. Gör allt du kan för att vara "lycklig" under den tid som är din!