En bekant i dryga 40 års åldern uttryckte tacksamhet över livet. Han konstaterade att om livet skulle ta slut nu - skulle han ändå känna sig nöjd.
Jag mår också bra nu - och trivs med livet, men jag måste säga att det finns mycket kvar som jag vill göra. Både när det gäller att lära känna mig själv och bli mästare på att leva mitt liv. Och jag vill uppleva fler saker - prova på nya saker, besöka nya platser och möta nya människor.
Men vilken härlig känsla det måste vara att känna att wow - vilket liv jag har. Jag är nöjd! Allt som händer därutöver är bara plus.
Tror att det är där lyckan finns. I konsten att vara nöjd, stanna upp och njuta av det vardagliga - inte hela tiden jaga efter nya intryck och upplevelser.
Vi mår bra av att ha mål att sträva mot, men det får inte uppta all vår tid. Vi får inte gå runt och tro att allt blir bra sen, bara vi har gjort det..... och det..... och det.....
Vi måste se vad som är bra här och nu!
Jag kan tillägga att personen som uttryckte sig på detta sätt, är en intressant och levnadsglad person. En person med många idéer och drömmar och som inte har haft ett liv utan svårigheter. Ändå känner han så här, eller kanske det är därför han gör det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar