Snart bara en månad kvar till advent. Igår pratade barnen om vad de önskar sig i julklapp. Överst på önskelistan stod en minigris (som tur är brukar önskelistorna revideras ett antal gånger innan det är dags för julklappsöppning;-)). D och jag hade en period när vi var yngre då vi pratade om att ha en minigris, men det blev aldrig av. Jag är nog uppfostrad att se det stora ansvaret och alla begränsningar som ett djur medför. Dessutom har vi en bekväm ursäkt i allergier. Men.... är det inte bättre att någon gång prova på och dra slutsatser från det, än att leva hela livet utan att veta - bara undra.På andra plats på min dotters (6 år....) önskelista stod en robot. Jag såg framför mig en 30 cm hög leksaksrobot. Hon hade dock tänkt i lite andra banor - roboten skulle vara stor och den skulle kunna diska, dammsuga m.m.. Helt plötsligt var vi minst två vid bordet som önskade oss samma sak;-) På frågan om hon trodde att det fanns sådana robotar - såg hon lite förbryllad ut. Vad var problemet? Om det inte fanns var det en baggis för tomten att sätta ihop en;-) Och om han inte hinner, finns det ju massor av tomtenissar som kan göra det åt honom.
Barn lever i en underbar värld av möjligheter, som vi vuxna skulle må bra av att vistas lite oftare i. Just denna robot kanske inte dyker upp bland paketen, men det finns mycket annat där vi själva sätter begränsingarna och från början bestämmer att det inte går.
Pröva! Se om det går. Mycket går bara du vill tillräckligt mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar