Dimman låg tät när jag åkte till jobbet imorse. På vägen över slätten såg jag ett ljus bakom dimmorna, som sakta växte sig starkare och starkare. Sakta skingrades dimman och solen tittade fram. När jag kom fram till jobbet var diset och dimmorna spårlöst borta. Kvar fanns en varm lysande sol och klarblå himmel. Ibland är det svårt att inte bli hänförd över naturen och dess skiftningar. Tänk att vi får leva mitt i detta. Hur kan vi överhuvudtaget komma på idén att förstöra dessa underbara förutsättningar? Vad är det som är så viktigt att vi måste ha det istället? Familj, vänner, skratt, skog och hav - är inte resten överflödigt?
Stanna upp och njut av det runt omkring dig. Se det vackra i det lilla. Se människorna runt omkring dig på nytt, ge dem ett leende. Har någon en dålig dag? Låt det inte påverka dig - deras dag blir bara bättre om du ger även dem ett leende.
Idag är det inte svårt att vara naturromantiker!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar